Släpp fångarne loss, det är vår!
Jag har varit på djurparker i Sverige, England och Italien. För att medföljande barn skulle få uppleva den fantastiska känslan att se vilda djur på nära håll. Resultatet har dock alltid blivit att vi upplevt den ångestfyllda känslan att se instängda, vilda djur på nära håll. Som lider. Orangutanger som sitter bedrövade bakom en glasruta. Orangutanger som både bedjande och uppgivet trycker handen mot glasrutan och tittar på människan där utanför. Stora kattdjur som vankar rastlöst av och an på en absurt liten yta. Elefanter som utstrålar noll livsglädje där de står och hänger i väntan på döden. Fåglar i burar som inte tillåter dem att flyga.
Man kan ju fråga sig varför jag överhuvudtaget gått till fler djurparker än en, efter att ha sett allt detta elände. Ett elände som inte ens räknas som elände, eftersom det inte handlar om misskötta djur. Enligt lagen behöver man inte behandla djur bättre än så här. Det är OK att ha stora apor i små glasburar. Det är fullt lagligt att knöka in fåglar i burar. Man får låta björnar dö av tristess i minihagar.
Frågan återigen. Varför fortsatte jag att gå till djurparker, trots att jag såg hur djuren mådde? Jag skäms för att säga det, men jag förstod helt enkelt inte bättre. Någonstans inom mig försökte jag rationalisera det hela. Djurparker finns för att rädda utrotningshotade arter, djurparker finns i undervisningssyfte, djurparker finns för att...
Det tog skrämmande lång tid innan jag förstod att allt det bara var ljug. Djurparker finns av en enda anledning: för att dra in pengar. Djurparker är big business. Det där med att djurparker skulle ha en pedagogisk poäng är naturligtvis bara blaj. Barn som ser djur i bur på zoo lär sig en enda sak: djur är våra slavar. Vi har rätt att stänga in dem och ha dem som underhållning. Djur har inte rätt att leva för sin egen skull, utan finns för att roa oss.
Om man prompt vill lära sitt barn hur en tiger ser ut kan man åka till Indien och vandra i djungeln. Fast där finns knappt några tigrar kvar, på grund av tjuvjakt. Och kanske några av de tjuvfångade tigrarna finns på ett zoo nära dig.
Man kan ju fråga sig varför jag överhuvudtaget gått till fler djurparker än en, efter att ha sett allt detta elände. Ett elände som inte ens räknas som elände, eftersom det inte handlar om misskötta djur. Enligt lagen behöver man inte behandla djur bättre än så här. Det är OK att ha stora apor i små glasburar. Det är fullt lagligt att knöka in fåglar i burar. Man får låta björnar dö av tristess i minihagar.
Frågan återigen. Varför fortsatte jag att gå till djurparker, trots att jag såg hur djuren mådde? Jag skäms för att säga det, men jag förstod helt enkelt inte bättre. Någonstans inom mig försökte jag rationalisera det hela. Djurparker finns för att rädda utrotningshotade arter, djurparker finns i undervisningssyfte, djurparker finns för att...
Det tog skrämmande lång tid innan jag förstod att allt det bara var ljug. Djurparker finns av en enda anledning: för att dra in pengar. Djurparker är big business. Det där med att djurparker skulle ha en pedagogisk poäng är naturligtvis bara blaj. Barn som ser djur i bur på zoo lär sig en enda sak: djur är våra slavar. Vi har rätt att stänga in dem och ha dem som underhållning. Djur har inte rätt att leva för sin egen skull, utan finns för att roa oss.
Om man prompt vill lära sitt barn hur en tiger ser ut kan man åka till Indien och vandra i djungeln. Fast där finns knappt några tigrar kvar, på grund av tjuvjakt. Och kanske några av de tjuvfångade tigrarna finns på ett zoo nära dig.
Kommentarer
Trackback
