Ready, unsteady, go
Ibland är man inte beredd. Varken på att en elev ska fråga hur det kan komma sig att man får mörka ringar under ögonen, så där som jag har, eller att det ska kunna jävelsregna ännu en dag.
Eller på att lönen blev ÄNNU lägre än man beräknat. Eller på att tiden går.
Ibland är man inte heller beredd på att plötsligt snubbla över en version man inte hört av Desperados Under The Eaves av Warren Zevon. Denna perfekta låt blev ännu mer perfekt på klippihopskivan Preludes, som jag läste en recension av i Nya Norrland under gamla Sovjettiden och sedan glömde bort.
Helt enkelt inte beredd på att det gick att bli så glad en lågavlönad, jävelsregnad och mörkaringarunderögonendag. Där tiden går, men stannar till ibland och sjunger "I was sitting in a Hollywood hawaiian hotel/I was listening to the airconditioner hum/It went hmmm hmmm hmm-hmm-hmm-hmm-hmmm".
