Tapetorkestern

Har precis upptäckt Skype och sitter som en förvånad Metusalem och ujar och ojar mig över hur det går till och skriker till storasyster i annat land om hon hör mig och kan hon se mig? För jag ser mig inte, hur får man igång kameran och HJÄLP där är kameran igång och det där, det där är då INTE jag!

Imorse var jag så ful att jag inte ens klarade av att gå till biblioteket utan gick raka vägen hem igen. Med en sten i skon som jag var för arg för att plocka ur. Inte särskilt mycket mindre arg blir man av att gå med en sten i skon i en timme.

Kom hem och insåg att jag faktiskt kan få vara med i denna världen även fast jag ser ut som en försupen palsternacka i ansiktet. Och jag måste faktiskt lämna tillbaka alla tidningar jag lånat till biblioteket. Tror inte de låter mig slippa böter för att jag har fulångest. Fast det vore intressant att testa ursäkten.

Efter en stund hemma kände jag mig inte ens särskilt ful. Det var innan jag testade Skype. Blev så förbluffad över att detta rynkiga och gulhåriga knyte på videon var jag, att jag nästan lade på. Men det hade ju varit fånigt, så storasyster och jag fortsatte att hojta halvdöva kommentarer till varandra.

Läser sedan i Aftonbladet om en 15-åring som fått botox i present av sin mor. Kommentarerna till artikeln går mest ut på att det är klart att jäntan ska ha antirynksprutor, så hon får bra självförtroende. Och att de som inte tycker det är fula gnällspikar.

Jag tänker både på att botox är giftigt, framtaget via grymma djurförsök samt att det är helt bisarrt att det är förbjudet att vara rynkig.

Så nu tänker jag vara rynkig på ren trots. Och inte läsa Aftonbladet mer för idag.