Dust my broom
Mannen åker iväg på spelning, jag spelar ännu en grym variant av Gubben Noa på pianot. Tänker att konsten inte kan tjurhålla mig hela dagen, så jag går in på Facebook. En killes statusrad berättar att han ska städa. Jag kommer på att det var länge sedan jag ägnade mig åt sådant.
Hör på Slits som sjunger om typiska tjejer och jag känner mig som en typisk tjej där jag går med dammsugaren och svär över karlar som uppfunnit världens sämsta dammsugare med för kort sladd så att maskinen välter och inte kan dammsuga ett dugg efter två sekunder och så var det slut på den städmanin för idag.
Det sägs att kvinnor hämmas i sitt konstnärliga utövande för att de bär det fulla ansvaret för hemmet. Jag svär en stund åt den trasiga dammsugaren och tänker att det är säkert på grund av felfungerande städapparater som jag inte åstadkommer något konstnärligt alls.
Sätter mig ner för att tänka ut vad man kan äta som inte smular ner golvet.
Skriver en symfoni om detta och gör en liten glutenfri oljemålning som jag spikar upp tvärsöver städskåpet
Imorgon är det jag som köper en sån där liten Rut-jänta som kan springa runt här och plocka upp efter mig.
Ifall jag får in tillräckligt med pengar på målningen.
