Vägskälsord
Idag kändes det som att jag håller på att bli allergisk mot Djungelvrål och det slog mig att jag kanske måste ägna mitt liv åt något annat än att äta saltlakrits.
Just nu har jag tre alternativ:
1. Fortsätta jobba i total förbryllelse med det jag jobbar med eftersom det ger lite mer pengar än a-kassa. Eller rättare sagt, det håller a-kassan från min dörr.
2. Läsa pedagogikjävlakurser som jag inte vill läsa, bara för att få jobba med ett jobb jag redan kan.
3. Bli magdansös.
Fast 3:an kräver att jag fortsätter med saltlakritsen, annars blir det inte rätt daller.
vilken ångest o veta att man behöver läsa nåt man redan är super på, och onödig tid och pengar det går åt till det.
Men saltlakrits får man högt blodtryck av så det är inte bra heller, så skippa magdansös drömmarna.
Ta dej i kragen o skriv en bok!
Nog för jag kan hålla med ilonas kommentar (speciellt uppmaningen i slutet), men jag tycker nog att du ska köra på en kombination av nr 2 & 3.
Jag vet ju inte hur många/långa kurserna är, men vad som kommer efter är ju jättebra (att du inte blir utkastad från att få syssla med det du redan kan och gör). Sen, eftersom du redan kan en hel del borde det ju inte bli alltför betungande. Men, om det skulle bli trist och tråkigt i pedagogikens värld kan ju en kurs i magdans vara en kul motvikt...
En tanke mitt i snön...
