Vägen till lyckan
Fredrik Lindström svarar inte på den frågan, men han pekar på några andra viktiga saker när han skriver om Brunsåsprogrammet i Aftonbladet. Varför ska vi låtsas som om djuren inte lider eller slaktas? Det är nog få köttätare som riktigt njuter av att veta att det de äter har levt, våndats och sedan brutalt dödats bara för att bli biff. Det är helt enkelt så att det är för lätt att förtränga.
I Umeå fegade ett skolbibliotek ur och visade inte utställningen "Walls of glass", som visar insidan av slakterier, med argumentet att det kunde göra barnen upprörda. Barn som samma dag fick blodpudding till lunch. Varför man ska ljuga för barn om varifrån blodpuddingen kommer, ifall det nu inte är fel att döda, det övergår mitt förstånd.
Allt detta har sagts förut. Att om man ska äta kött bör man klara av att slakta det själv och så vidare. Men det som nästan aldrig sägs är att man INTE heller MÅSTE slakta någon. Tänk! Det går faktiskt att tänka så.
Vi MÅSTE inte döda en sjujävla massa djur för att få vara människor. Vi kan klara oss utmärkt ändå. Vi kanske till och med skulle bli lyckligare.
Och det är i alla fall vad jag kan tänka mig är meningen med livet.
Har tidigare kommenterat brunsåsprogrammet och lämnar det därhän, däremot vill jag kommentera det Lindström skriver.
Jag håller med honom. Alltför många har kommit alltför långt bort ifrån verkligheten när det gäller vad vi stoppar i oss (detta gäller inte enbart kött utan också grödor som sojabönan och mycket annat - grödor må ej ha känslor men exploateringen som ofta följer med produktionen påverkar i mångt och mycket både djur och människor).
Vad gäller vår konsumtion av kött, man kan göra ett val att bli vegan eller vegetarian det respekterar jag fullt ut, själv kommer jag dock aldrig att bli det. Jag är uppvuxen på en gård där det funnits (och finns) djur av olika slag som föddes upp för att sedan slaktas. Jag har sett djur som jag kelat med och älskat åka iväg till slakteri, eller varit med när vi slaktat dem hemma på gården och tagit hand om allt kött och biprodukter själva och sedan också ätit köttet från dessa djur. Denna inblick och erfarenhet skulle alla behöva och få uppleva. Kanske kan vi då skapa en vilja hos konsumenten att få bort den grymma industrialisering vi i dagsläget har vad gäller produktion av kött, fågel, ägg och annat relaterat till djur. Veganer har en annan "mer djupgående" agenda, såklart, jag som köttätare och djurälskare har dock en där jag tror att vi alla borde kunna samsas för att kämpa mot dagens verklighet (som ett första steg).
Djur är idag inte djur i många människors ögon, det är "odefinierade råvaror" som man kan tjäna pengar på om man låter produktionen kosta så lite som möjligt... Vi har alla sett exempel på vad detta gjort med den så kallade djurhållningen, både i Sverige och internationellt.
Bli gärna vegan om du vill, men hjälp gärna till att jobba mot de krafter som slutat behandla djur som djur. När vi nått det målet, att behandla djur som den underbara gåva de är och älska och nära dem både i livet och döden (vilket jag hoppas - jag vill kunna tro lite gott om människosläktet) då kan det finnas större gehör för ytterligare steg.
Detta kan fortfarande vara motbjudande för en vegan att höra, det kan jag förstå. Fundera dock på saken.
