En sång för alla dom som inte har köpt hem alla ingredienser
Vettvillingsvinterns nittonde varv tar ut sin rätt och jag somnar klockan sju på lördagkvällen. Vaknar några timmar senare och kan inte somna om. Hur går Plättlaggen med Thore Skogman? Jag frågar den yrvakne Mannen, som inte vet. Jag kommer ihåg någon lösryckt rad men absolut inte melodin. Somnar om.
Mitt i natten. Men HUR går Plättlaggen? Mannen vet fortfarande inte. Jag minns ännu något brottstycke, men det gör mig bara ännu mer irriterad. För trött för att kolla på Spotify och för pigg för att somna.
Vaknar tre gånger till under natten. Thore Skogman har inte visat sig för mig i drömmen och jag lider en massa hjärnsega kval. Hur kan sången ha försvunnit? Försöker slappna av och låta Plättlaggen dyka upp när den känner för det.
Känner den för det NU kanske? Fortfarande mörkt och jag vet inte ens om det är en snoa eller polka det handlar om. Och vad är det han sjunger? Nånting om att man ska köpa en plättlagg till sin fru men det är jag föga hjälpt av.
Vaknar före Mannen på morgonen. Brukar tycka att det kan vara lite härligt att få ligga och tänka på ingenting eller vadsomhelst, men nu är det bara Plättlaggen som snurrar runt, utan att ens snurra runt för jag HÖR INTE HUR DEN GÅR!!!
Mannen vaknar. HUR GÅR PLÄTTLAGGEN??? väser jag.
- Är det inte så här? säger Mannen och gnolar iväg på en hurtig trudelutt som visar sig vara Plättlaggen, denna virvlande vansinnesdänga till pannkakans lov. Än en gång blir jag övertygad om att jag förlovat mig med Den Rätte.
Äntligen kan jag somna om.
Kan jag ju inte.
Hur går texten egentligen?
Ligger kvar i en timme till och texten kommer till mig, som små plättar dråsandes från himlen.
Kliver så småningom upp och märker att inget står rätt till.
Plättlaggen vägrar lämna mig. Den har stekt fast sig vid hjärnan och vispat undan alla andra tankar rakt ner i en smetbunke där de ligger oåtkomliga för mig.
- Vi ska äta dem med sylt, kära du! vrålar Thore Skogman så högt att jag får någon slags själslig tinnitus.
Och jag spenderar resten av dagen med att vara våldsamt sugen på pannkaka.
Mitt i natten. Men HUR går Plättlaggen? Mannen vet fortfarande inte. Jag minns ännu något brottstycke, men det gör mig bara ännu mer irriterad. För trött för att kolla på Spotify och för pigg för att somna.
Vaknar tre gånger till under natten. Thore Skogman har inte visat sig för mig i drömmen och jag lider en massa hjärnsega kval. Hur kan sången ha försvunnit? Försöker slappna av och låta Plättlaggen dyka upp när den känner för det.
Känner den för det NU kanske? Fortfarande mörkt och jag vet inte ens om det är en snoa eller polka det handlar om. Och vad är det han sjunger? Nånting om att man ska köpa en plättlagg till sin fru men det är jag föga hjälpt av.
Vaknar före Mannen på morgonen. Brukar tycka att det kan vara lite härligt att få ligga och tänka på ingenting eller vadsomhelst, men nu är det bara Plättlaggen som snurrar runt, utan att ens snurra runt för jag HÖR INTE HUR DEN GÅR!!!
Mannen vaknar. HUR GÅR PLÄTTLAGGEN??? väser jag.
- Är det inte så här? säger Mannen och gnolar iväg på en hurtig trudelutt som visar sig vara Plättlaggen, denna virvlande vansinnesdänga till pannkakans lov. Än en gång blir jag övertygad om att jag förlovat mig med Den Rätte.
Äntligen kan jag somna om.
Kan jag ju inte.
Hur går texten egentligen?
Ligger kvar i en timme till och texten kommer till mig, som små plättar dråsandes från himlen.
Kliver så småningom upp och märker att inget står rätt till.
Plättlaggen vägrar lämna mig. Den har stekt fast sig vid hjärnan och vispat undan alla andra tankar rakt ner i en smetbunke där de ligger oåtkomliga för mig.
- Vi ska äta dem med sylt, kära du! vrålar Thore Skogman så högt att jag får någon slags själslig tinnitus.
Och jag spenderar resten av dagen med att vara våldsamt sugen på pannkaka.
Kommentarer
Postat av: Å
Ha, själv gör jag pyttipanna på en miljon lösryckta diktrader och ägnar sen veckor åt att fundera på vem som har skrivit ditt och vem som har skrivit datt.... Matlagning är kul och så är det intressant att se vad hjärnan kokar ihop av alla intryck man öser i den.
Trackback
