Hårväxtvärk
Jag hann inte läsa en endaste sida i skäggboken igår, eftersom jag - för att citera Liten Syster - hade å göra.
Först blev jag besatt av en Thomas Wassberg-djinn som hivade ut mig i naturen trots att det snöade både från himlen och backen. Mina spikskor klarar det mesta, men som plog funkar de inte. Det tog mig en kvart att bakhalka genom drivorna tills gångvägen började. Resten av promenaden var stillsam, på grund av mjölksyra, hyperventilation och begynnande hjärtstillestånd. Min elitidrottskarriär känns närapå över.
Naturligtvis mötte jag postbilen. Både på bort- och hemvägen. Men någon post hade jag då inte fått när jag kom hem. Om brevbärarna skulle fokusera lite mer på postutdelning istället för förföljelse skulle världen bli bättre.
När jag kom hem gjorde jag 100 mentala straffsitups för att jag köpt så mycket flaskvatten de senaste veckorna och så skickade jag 100 mentala bajspåsar till den som förgiftat vattnet i stan. Ingen rast och ingen ro.
Klockan 17.00 påbörjade jag måndagens största projekt: Mötet med epilatorn efter veckor av rakhyvelsrakning. Ni som tror att jag suttit och rakat en rakhyvel i flera veckor får poäng.
Så här är det med epilatorer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Epilatorn är Djävulens påfund. Man kan tycka att Mörkrets makter borde haft annat att göra än att hitta på rakningsmaskiner, men ni vet ju själva hur man ibland behöver en paus.
Alltså. Epilatorn. Den virar fast hårstråna och sliter upp dem med rötterna. Det ultimata beviset för att fruntimmer inte ska ha rösträtt (övriga bevis inkluderar att kvinnor lyssnar på RixFM så fort de blir gravida och att tjejer helt enkelt är bland det elakaste som finns.).
Hår som borttages meddelst rakhyvel blir hårt och härdat när det växer ut och därmed jätteanvändbart om man till exempel vill skrubba kastruller eller sandpappra en smörkniv i evighet. Som benvärmare är hårt hår inte lika bekvämt. Alltså åker epilatorn fram. Och den sliter och den drar och svär och ropar förtvivlat att dessa hårstrån äro en epilator övermäktiga, vad kräver du egentligen av mig? Och själv skriker jag tillbaka att epilatorjävel du är ju för fan Ondskans Eget Verktyg, sluta gnäll och fortsätt istället att rycka rötter!
Skinnet sved och blev prickigt. Håret satt kvar. Jag tog en paus och insåg att jag inte är en ballerina längre, som klarar att sitta hukad över benen på hårt golv i en halvtimme. Smärta i alla sorts leder och låtsasmuskler. Vilade i några minuter och satte igång demonapparaten igen. Sådär höll jag på tills klockan blev 18.30 och jag helt enkelt inte orkade längre.
Benen brann och såg ut som om jag använt ett rivjärn på dem. På vissa ställen var en del hårstrån borta, men de flesta satt kvar och flinade och skålade och ropade att vi har minsann vunnit mot förstörelsevapnet yes yes yes.
Jag gick och la mig med sönderslitet benskinn och bestämde mig för att aldrig mer använda epilatorn.
Allt var lugnt.
Men på golvet började en liten motor surra. Och små hårslitartänder att tugga. Och en epilatorröst väste till mig:
"Fortsätt! Du vet att du vill."
Jag vet att man ska lämna elsopor till Återvinningen. Men jag var tvungen att dränka den. Förlåt.
Först blev jag besatt av en Thomas Wassberg-djinn som hivade ut mig i naturen trots att det snöade både från himlen och backen. Mina spikskor klarar det mesta, men som plog funkar de inte. Det tog mig en kvart att bakhalka genom drivorna tills gångvägen började. Resten av promenaden var stillsam, på grund av mjölksyra, hyperventilation och begynnande hjärtstillestånd. Min elitidrottskarriär känns närapå över.
Naturligtvis mötte jag postbilen. Både på bort- och hemvägen. Men någon post hade jag då inte fått när jag kom hem. Om brevbärarna skulle fokusera lite mer på postutdelning istället för förföljelse skulle världen bli bättre.
När jag kom hem gjorde jag 100 mentala straffsitups för att jag köpt så mycket flaskvatten de senaste veckorna och så skickade jag 100 mentala bajspåsar till den som förgiftat vattnet i stan. Ingen rast och ingen ro.
Klockan 17.00 påbörjade jag måndagens största projekt: Mötet med epilatorn efter veckor av rakhyvelsrakning. Ni som tror att jag suttit och rakat en rakhyvel i flera veckor får poäng.
Så här är det med epilatorer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Epilatorn är Djävulens påfund. Man kan tycka att Mörkrets makter borde haft annat att göra än att hitta på rakningsmaskiner, men ni vet ju själva hur man ibland behöver en paus.
Alltså. Epilatorn. Den virar fast hårstråna och sliter upp dem med rötterna. Det ultimata beviset för att fruntimmer inte ska ha rösträtt (övriga bevis inkluderar att kvinnor lyssnar på RixFM så fort de blir gravida och att tjejer helt enkelt är bland det elakaste som finns.).
Hår som borttages meddelst rakhyvel blir hårt och härdat när det växer ut och därmed jätteanvändbart om man till exempel vill skrubba kastruller eller sandpappra en smörkniv i evighet. Som benvärmare är hårt hår inte lika bekvämt. Alltså åker epilatorn fram. Och den sliter och den drar och svär och ropar förtvivlat att dessa hårstrån äro en epilator övermäktiga, vad kräver du egentligen av mig? Och själv skriker jag tillbaka att epilatorjävel du är ju för fan Ondskans Eget Verktyg, sluta gnäll och fortsätt istället att rycka rötter!
Skinnet sved och blev prickigt. Håret satt kvar. Jag tog en paus och insåg att jag inte är en ballerina längre, som klarar att sitta hukad över benen på hårt golv i en halvtimme. Smärta i alla sorts leder och låtsasmuskler. Vilade i några minuter och satte igång demonapparaten igen. Sådär höll jag på tills klockan blev 18.30 och jag helt enkelt inte orkade längre.
Benen brann och såg ut som om jag använt ett rivjärn på dem. På vissa ställen var en del hårstrån borta, men de flesta satt kvar och flinade och skålade och ropade att vi har minsann vunnit mot förstörelsevapnet yes yes yes.
Jag gick och la mig med sönderslitet benskinn och bestämde mig för att aldrig mer använda epilatorn.
Allt var lugnt.
Men på golvet började en liten motor surra. Och små hårslitartänder att tugga. Och en epilatorröst väste till mig:
"Fortsätt! Du vet att du vill."
Jag vet att man ska lämna elsopor till Återvinningen. Men jag var tvungen att dränka den. Förlåt.
Kommentarer
Postat av: Zabo
asgarv Du är fantastisk! Nu är jag glad resten av dagen =)
Trackback
