Dementi. (a)
Jag ångrar redan förra inlägget. Det är klart att det är lätt att hacka på Jennifer Lopez och hennes anhang. Väldigt billigt, att göra någon låtsasfeministisk hatanalys av en pretty girl movie. Jag kan ju inte bli arg på att en romcom går ut på att en snygg tjej går runt och gör snyggtjejgrejer och till och med är tjusig när hon är på tjocken. Det kan jag inte bli arg på. Det är ju som att bli arg på att fotboll går ut på att någon ska göra mål eller att val i Sverige numera går ut på att rösta på den som är minst intresserad av att låta folk må bra. Det är ju som det är.
Men det är väl alla andra jag är arg på. De som låtsas som om det inte är som det är. De som försöker förneka det uppenbara. De som säger att fotboll är viktigt eller att regeringen vill Sveriges bästa. De som hojtar att något är patriarkatets fel. Mansväldet är en liten ullig och gullig pudel jämfört med fruntimmersfascisterna, denna armé av perfekta rumpor som styr världen med sina långa ögonfransar och rosiga kinder. Det är de som har makten. Vi andra är bara fula biroller i J-Lofilmer.
Och det är väl helt OK. Om det inte vore för att livets romcom går ut på att tycka synd om Jennifer Lopez när hon bryter en nagel samtidigt som man skrattar åt hur bedrövligt smaklöst det är att en väldigt oattraktiv kvinna föder barn på sitt fulfruntimmersvis.
Och om du blev bättre till mods av detta feelgood-inlägg kan du rösta på Tapetorkestern som Årets Veganblogg.
He he, för min del är det helt okej att hacka på alla låtsas kändisar. go nuts med hackandet & ha en trevlig helg
Haha, jag tycker att det var kul =) J-Lo får tåla lite avundsjuka ( ja, jag är med dig där =) ) Annars skulle hon inte vara känd.
Och man ska inte ångra något, jag tror inte det är bra för hälsan. Tänk om man skulle ångra allt, då skulle man inte få mycket gjort på dagarna. Shit happens =)
