Tapetorkestern

Studiedisciplinen är på skämmes-nivå. Jag läste inte en enda sida i Svenska skägg igår heller. Döm mig icke för hårt, ty jag hade en fullspäckad dag ändå. Jag hörde nämligen på Warren Zevons lillgrabb Jordan Zevon som sjöng sin fars Studebaker. Ungefär 20 gånger i timmen. Men det var inte lönt. Jag kan varken lära mig texten (som innehåller de svåra raderna "I thought I'd go to Fresno/Just to see my friend/But my damn Studebaker/Keeps on breaking down again". Redan där går det fel, eftersom jag envisas med att tro att det är till Reno han tänkt åka. Och så där håller det på. Jag sjunger fel, Jordan sjunger rätt och så är jag tvungen att få en ny chans och kör låten igen men inte heller då åker han till Reno.) eller att hitta någon tonart som jag kan sjunga i.

Tonarter jag kan sjunga i är en väldigt kort bok, rättare sagt en helt tom bok. Jag kan inte en enda tonart, eftersom jag är född utan musikalisk begåvning. Jag fick fräknar istället.


Men bristen på musikalisk skolning tar jag igen i monotont beteende, så jag hörde på Studebaker med Jordan Zevon ända tills det var dags att fara på stan. Då fick jag istället höra på Studebaker i min portabla musikmaskin, denna gång med Zevon senior i lurarna. Han sjunger också sådär lågt eller högt eller mittemellan att jag inte kan ha allsång fast det har jag ändå fast inte på bussen till stan eftersom jag är en blyg liten tant som greppar handväskan med båda händerna.


Stadsresan skulle gå ut på att jag slutade vintervägra och istället köpte mig en varm jacka och ett par varma skor. Stadresan gick istället ut på att jag köpte en vårjacka på rea samt ett par varma sulor.


Jag har inte tid att ränna runt utomhus i alla fall, eftersom Studebakerstudierna kallar.