Hemma hostreportage

Kära Mor har klippt mig bort från Ringostajlen och nu är jag tillbaka på ruta Paul McCartney igen och nöjd. Skiljer mig även en del från Marit Paulsens utseende och känner mig lite lugnare inför valet. Om jag inte skulle ha haft likadana glasögon som Göran Hägglund, förstås. Men jag tar det lugnt. Får ju inte bli upprörd eftersom hostan fortfarande klänger sig fast som en liten unge i affären som varken får uppfostran eller japanska samlarkort. Måste bli råpigg så jag kan påbörja Iron Man-träningen. Har haft en hård vecka med rödvin, kladdkaka och Mors kardemummaäppelpaj samt intensivt stillasittande, så jag behöver inte investera i någon pulsmätare ännu.

Retade upp mig på att Katy Perry gör så fruktansvärt tråkig musik (glömmer man att packa skivor till långresa är man hänvisad till P3-land, vilket kan vara både trist och bedrövligt men oftast båda samtidigt) fastän hon är tillsammans med roligaste rolighetsministern Russell Brand (som uppsalabor säkert tror heter russinbröd), men sedan kom jag att tänka på att det vore som att folk skulle bli arga för att jag inte är gitarrmästare som Mannen. Man blir inte som den man bor med, vilket i Mannens fall är rätt bra, eftersom han annars skulle vara både müslimissbrukare, närsynt och sämst av alla i krocket.

Nu finns det folk som blir arga och upprörda och tänker skriva till bloggombudsmannen för att det här blev ett så hemtrevligt inlägg. Till nästa gång funderar jag på att berätta hur jag arrangerar våra soffkuddar samt vilka småkakor som gör sig bäst i motljus.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0