Mästerkampen och stövlarna
Henry Rollins berättar om när han tre gånger i rad, med några års mellanrum, försöker bräcka Iggy Pops show när Rollins Band spelar förband till gumminissen. Henry tränar och tränar och äter efter schema och tränar ännu mer, men hur han än bär sig åt lyckas den - flera år äldre - Iggy knäcka hans scenframträdande varevigaste gång.
Detta tänker jag på när jag ojar mig över att mina vader blivit så stora av femminutersspringandet att jag inte får på mig mina svarta stövlar längre. Henrys hulkmuskler spräcker väl varenda plagg i hela garderoben, och Iggy använder inte stövlar, så jämförelsen är lika oanvändbar som mina stövlar, faktiskt.
Min rockstjärnekompis tillika springexpert säger att jag inte kommer någon vart om jag bara lägger på någon ynka minut varje gång (vilket ni vet att jag inte lyckats med, heller). Jag måste springa minst 20 minuter DIREKT. Annars kommer jag att harva på där, i hundrametersträsket, och aldrig se ut som vare sig Henry Rollins eller Iggy Pop. För närvarande har jag Iggy Pops frisyr och halsrynkor samt Henry Rollins kaloribehov. Tur jag inte måste skriva någon kontaktannons.
Imorgon tänker jag prova springtipset. Tjugo minuter är alltså fyra gånger så länge som jag någonsin sprungit. Det innebär att jag löper (hahahaha) fyra gånger större risk att svimma längs vägen. Eller förmodligen mer, eftersom risken säkert ökar med en massa siffror ovanpå varandra ju sämre kondition man har. Och så kommer folk att säga:
- Men, vem är det som ligger där? Är det Iggy Pop?
- Nä, han är inte sådär rynkig.
Springtipset kan även överföras till resten av livet. Jag fegar omkring och tar en pyttesak i taget och hamnar aldrig på något riktigt jobb. Istället kanske jag bara borde stolpa upp till högste chefen för drömföretaget, drämma stora Henrynäven i bordet och säga att nusatteresåejahär, ge mig lön!
Eller hur man nu gör när man söker jobb.
Hur gick det för Henry, då, undrar ni. Han som aldrig lyckades göra en häftigare livespelning än Iggy, trots att han stått i cykelbyxor och injicerat proteinpulver i flera månader inför varje batalj. Jo, förstår ni. Henry accepterade helt enkelt att "you can't beat the master". Det betyder att han liksom gav upp. Och Iggy, ja han springer nog i ett elljusspår nära dig. Tjugo minuter åt gången.
Detta tänker jag på när jag ojar mig över att mina vader blivit så stora av femminutersspringandet att jag inte får på mig mina svarta stövlar längre. Henrys hulkmuskler spräcker väl varenda plagg i hela garderoben, och Iggy använder inte stövlar, så jämförelsen är lika oanvändbar som mina stövlar, faktiskt.
Min rockstjärnekompis tillika springexpert säger att jag inte kommer någon vart om jag bara lägger på någon ynka minut varje gång (vilket ni vet att jag inte lyckats med, heller). Jag måste springa minst 20 minuter DIREKT. Annars kommer jag att harva på där, i hundrametersträsket, och aldrig se ut som vare sig Henry Rollins eller Iggy Pop. För närvarande har jag Iggy Pops frisyr och halsrynkor samt Henry Rollins kaloribehov. Tur jag inte måste skriva någon kontaktannons.
Imorgon tänker jag prova springtipset. Tjugo minuter är alltså fyra gånger så länge som jag någonsin sprungit. Det innebär att jag löper (hahahaha) fyra gånger större risk att svimma längs vägen. Eller förmodligen mer, eftersom risken säkert ökar med en massa siffror ovanpå varandra ju sämre kondition man har. Och så kommer folk att säga:
- Men, vem är det som ligger där? Är det Iggy Pop?
- Nä, han är inte sådär rynkig.
Springtipset kan även överföras till resten av livet. Jag fegar omkring och tar en pyttesak i taget och hamnar aldrig på något riktigt jobb. Istället kanske jag bara borde stolpa upp till högste chefen för drömföretaget, drämma stora Henrynäven i bordet och säga att nusatteresåejahär, ge mig lön!
Eller hur man nu gör när man söker jobb.
Hur gick det för Henry, då, undrar ni. Han som aldrig lyckades göra en häftigare livespelning än Iggy, trots att han stått i cykelbyxor och injicerat proteinpulver i flera månader inför varje batalj. Jo, förstår ni. Henry accepterade helt enkelt att "you can't beat the master". Det betyder att han liksom gav upp. Och Iggy, ja han springer nog i ett elljusspår nära dig. Tjugo minuter åt gången.
Kommentarer
Trackback
