Rain, man.

Idag är det alltså mulochregnsjukan ute, vilket innebär perfekt väder att försöka springa i, eftersom allt trängselfolket håller sig inne. Det innebär också uppfrätta vägar och lera och kanske risken att jag fastnar i ett hål utan att en endaste tant med hund rycker ut för att rycka upp mig. Vi får se om idag är ett utgångsdatum eller ej.

Så jag åt kladdkaka till frukost och gjorde sedan en intervention på mig själv genom att frysa in en massa kladdkaka så att jag inte skulle dra ut på kladdkakefrukosten för länge. Bulimi är bäst i små doser. Eller bäst vet jag inte om bulimi är alls, så det där var kanske lite överilat.

Efter frukost blev det två böcker (fast med bilder i) och plötslig sömn. Liten Syster väckte mig genom att ringa och fråga om ett ord som jag inte kunde. Lika bra att sova vidare efter det, tänkte jag. Men så var klockan halvtvå och Skalman ropade att man får faktiskt äta lunch om man vill, även om man inte förbränt en enda kalori från frukosten (för att förbränna frukostkalorierna skulle jag behöva göra några triathlonbravader i sju dagar och det går ändå inte eftersom jag måste vara beredd på att Arbetsförmedlingen ringer om ett perfekt jobb för mig när som helst), så jag gjorde hoummus och lät även denna gång bli att lära mig att stava till det.

I alla fall är mitt enda arv till eftervärlden min insikt att det går att göra hoummus utan vitlök och tahini. Man tar en rejäl hällning av valnötsolja, minst en halv citron, nästan en tesked salt, en neurotisk snutt av cayennepeppar och så spiskummin så in i helskotta och grovmixar det till en smet med en halv burk kikärter. Sedan äter man det på till exempel allt bröd som finns i hela huset. Det går på någon minut, bara. Att äta det tar några sekunder. Om jag vore en halvtjock man som rökte cigarr skulle jag ha fått ett eget TV-program. Det hade jag även fått om jag vore en välartikulerad feminist som föreläste om att det är sorgligt att kvinnor fastnar i ätstörningar istället för att kvinnokämpa, men då hade jag också varit tvungen att vara snygg och tillhöra den rikvänster som kan klä sig både sobert och nonchalant och ekologiskt rakt igenom, annars hade folk hånat mig för i princip det mesta.

Sedan läser jag en centerpartists annons på Facebook. Han är beredd att jobba för mina intressen på riktigt. Jag motar bort den barnsliga tanken att han är beredd att stå på händer och sjunga skillingtryck för mig och inser istället att han faktiskt VILL jobba för MINA INTRESSEN. Han vill se till att lakrits blir billigare, att alla slutar äta kött, att man inte ska få bra betalt för fåniga jobb men desto bättre betalt för att städa och göra bra musik, att det ska finnas fina och billiga bostäder till alla samt att man ska få gratis massage minst en gång i månaden om man vill. Och då är det där bara NÅGRA av alla mina intressen som centerfarbrorn säkert vill jobba för.

Tyvärr ljuger han nog bara och är precis som alla andra centerpartister, dvs enbart intresserad av att rulla sig i gödsel och ge bönder medaljer.

Och ser man på, klockan är två. Det kan vara dags för middag.

Kommentarer
Postat av: Zabo

Haha, det låter som att du och jag har ungefär samma frukostvanor =) Jag har försökt övertyga världen om att det ÄR bra att äta chips och kladdkaka och dricka Trocadero till frukost. Hittills har ingen tagit mig på allvar men nu har jag funnit en själsfrände =) Med kladdkaka i magen erövrar vi världen!

2010-08-24 @ 20:20:31
URL: http://zabo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0