Sleep machine
Vaknar lagom till Bolibompa och är glad att jag inte har någon TV. Har sovit på heltid i tre veckor nu, även när jag låtsats att jag varit vaken. Blir så krångligt att fylla i kassakorten där de kräver att jag ska svära på Kungens kalsonger att jag velat och kunnat ta annat arbete på halvtiden som är kvar efter att jag hasat mig hem från skolkorridorerna.
Jag har varken velat eller kunnat jobba, jag har sovit. Velat har jag gjort, angående huruvida jag ska kliva upp ur sängen eller inte, men jag tror inte a-kassan blir särskilt road av mina Arne Hegerfors-vitsar.
Jag har sällan jobbat så lite (utom när jag varit arbetslös, men då har jag slitit hårt med att vara en belastning för samhället. Ungefär litegrann som Kungen. Han och jag borde gå och fika.) som nu, och sällan varit så trött.
På jobbet är jag såklart vaken under lektionerna. Tror jag. Men jag blir nästan glad när någon elev skolkar och jag får håltimme och får gå hem utan lön men med sömn i sikte.
Naturligtvis hänger det ihop med att jag har fel färg på håret, så jag gick till frissan för att åtgärda detta. Min fina blonda färg hade blivit gulgrön och jag lyckades inte sova bort detta. Jag bleker det helt vitt, tänkte jag. Som Donatella Versace. Och sedan ska jag smeta brunkräm i ansiktet och sy mina egna kläder.
Frissan säger att det inte är någon bra idé. Och då har jag undanhållit mina mörka foundation- och sömnadsidéer och bara bett att få bli kritvitt blond. Du kommer att se gammal ut och håret blir grått, säger hon.
Hon är kanske spåtant, min frisör.
Jag lyssnar med ett halvt öra och tänker att jag ska sova lite där på salongen. Det finns ändå ingenstans att göra av blicken. Man kan stirra rätt in i spegeln, på sina händer (som ser likadana ut hur länge man än tittar) eller i en ondskefull damtidning. Eller så kan man börja glo på sina medkunder, som sitter och blir tjusigt vitblonderade och aldrig någonsin blir gamla och gråhåriga. Fast så får man inte göra, för då blir man svartlistad hos frisören och har ingenstans att gå för att prata om livet.
Min frisör färgar mitt hår orange och säger att det går ur efter ett tag. Jag vaknar till en aning och tänker att jag lika gärna kan vara den nervöse lille forskarassistenten i Mupparna, eftersom jag ändå ska hem och sova.
Hoppas tröttheten också går ur efter ett tag.
