Tapetorkestern

Den oändliga vägen som jag trodde att jag hade hittat tog faktiskt slut. Nästan. Den visade sig fortsätta mot stan. Dit ville jag inte idag. Jag ville bara gå gå gå ute i solen och rantade grusvägen fram och tillbaka och struntade i att jag nog såg ut som en halvfull och vilsen soldat som gjorde helt om lite då och då.

När jag kommer fram till sjön brukar jag varje dag tänka att jag ska sätta mig där en stund i solen, men inte just idag, för jag vill bara fortsätta gå. Men idag lyste solen så starkt och kanske för sista gången i år, så jag stegade ut på bryggan och andades. Hade jag inte varit smidig som ett barskåp hade jag nog gjort lite yoga där i supersolen. Istället fick jag nöja mig med att spana på änderna som guppade upp och ner i vattnet. Det nöjde jag mig med.

Häromdagen var det ett gäng änder nere vid min postlåda. Jag vet inte vad de ville, men de skingrades när jag gick nerför trappen mot dem. 

Idag var brevlådan full. Nej, det var inget från änderna. Men det var fönsterkuvert som gav mig småråttor i magen. Rikspolisstyrelsen, Arbetsförmedlingen och A-kassan. På samma dag.

Jag bestämde mig för att inte låta hjärtat rusa neråt nu. Det var faktiskt sol ute. 

Arbetsförmedlingen hade inte skickat någon tvångspropå om att jag måste söka jobb som gasexpert i Övertorneå. Djup suck av lättnad. De ville att jag skulle välja en jobbcoach. Eller rättare sagt, de ville att jag skulle komma på ett möte för att välja en jobbcoach. Vilket man kan göra på Internet, men hur skulle det se ut om alla skötte sådant själva?

A-kassan berättade att de nu har vänt och vridit på mina papper och insett att det är lika bra att de ger mig min ersättning. Men de har minsann infört SJU dagars karens nu och så jobbade jag ju fem timmar, så för de första två veckorna får jag TVÅ säger 2 dagars ersättning. Men ändå. Ser på PLUS med Sverker (som jag vill ha som jobbcoach. Eller som bodyguard gentemot Arbetsförmedlingen.) om en kille som varit utan Alfa-kassa i 5 månader. Jag har det bra.

Rikspolisstyrelsen ville bara säga att jag inte finns i något brottsregister nu heller, så jag får fortsätta jobba inom offentlig förvaltning. Sicken tur!

Jag fick dessutom ett riktigt brev från en riktig person som är riktigt rolig. Posten har nu skurit ner antalet brevlådor och tömningstiderna för de befintliga brevlådorna, så det är rent magiskt att någon vill skicka brev överhuvudtaget.

Imorse ringde min favoritmunspelare (näst efter Bob) och var genomsprallig efter en lyckad musikalisk äventyrshelg i London. Eufori på blanka förmiddagen!

Mörkret må finnas kvar, men jag släpper inte in det frivilligt.

På vänster hand sitter nu en guldring och påminner mig om att jag har vågat släppa in ljus.