Kapitel 17- Please Release Me, Let Me Go

Vaknar av kramp i bröstet. Antingen är det fantomsmärtor efter ickegjorda armhävningar, eller så är det för att jag drömt om A-kassan.

Det är fegt att göra slut över telefon, men Arbetslöshetsersättningsmaffian tycker det är ännu fegare att göra slut via bloggen. Kan de ju ha rätt i. Så nu är bitchandet i full gång. De tänker INTE acceptera att vi brutit med varandra.

Fick idag ett brev från A-kassan där de säger att de måste ha in ännu ett arbetsgivarintyg. Det säger de tre veckor efter att de fick min ansökan. Klart de är bittra och vill ha mig att plågas för att jag varit så illojala mot dem och hängt ut dem här på min välbesökta blogg.

Jag ringer A-kassan och frågar om det nu kommer att ta ytterligare tre veckor innan jag får mitt ärende färdigutrett. "Vet väl inte jag", säger A-kassan och tjurar.

Det hugger till i bröstet igen. Inte av saknad, det är då säkert.

Aftonbladet ringer och frågar om jag vill göra ett uttalande om mitt och A-kassans sargade förhållande. Jag avböjer. Jag antar att de ringer A-kassan direkt för att få ett motuttalande och kanske en bild från vår tid tillsammans. Undrar om de hinner komma fram innan telefontiden tar slut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0