Kapitel 16 - Drar tillbaka trupperna
ANSÖKAN OM ATT FÅ SLIPPA KONTAKT MED ARBETSFÖRMEDLINGEN OCH ISTÄLLET ÖVERFÖRAS I FÖRSÄKRINGSKASSANS ÖMMA VÅRD, 2009-09-05
Bästa Tant och Farbror Arbetsförmedlingen,
jag ansöker härmed om att vi avslutar vårt förhållande. Kanske kan vi få delad vårdnad om vår käre A-kassa? Den lille parveln vill visserligen inte ha någon kontakt med mig, men jag hoppas att vi kan försonas så fort som möjligt.
Anledningen till att jag nu vill att vi går skilda vägar har inget att göra med Edert hotfulla uppträdande mot mig. Det är inte för att jag vaknar skräckslagen och kallsvettig på nätterna med rusande hjärta och krampande mage för att jag drömt om Er som jag inte längre tänker ha med Er att göra.
Jag ger upp, helt enkelt. Jag inser att Ni har haft rätt hela tiden. Jag är inte arbetsför och ska alltså inte stå till Arbetsmarknadens förfogande. Jag är helt enkelt olämplig att utföra de enklaste sysslor.
Låt mig bevisa detta med konkreta exempel, Herr och Fru Arbetsförmedling:
Igår somnade jag på soffan klockan tre på eftermiddagen. Det uppfyller alla fördomar om arbetslösa avskum, att de inte gör annat än latar sig. Anledningen till mitt plötsliga och oanständiga sömnanfall var att jag läst en bok för att vila efter dagens strapatser. Av någon förslappad och säkerligen alkoholiserad eller på annat vis degenererad orsak var jag helt slut efter att ha gått på vikarieintervju samt ringt ett företag som hotade med inkasso.
Jag får inte somna med linserna i. Särskilt inte när jag skulle hinna städa och handla innan Loveofmylife slutade jobba. Om jag somnar med linser i fastnar de rackarna och det känns som om hornhinnan slits med när man tar ut dem. Om man får ut dem, vill säga.
När jag vaknade två timmar senare gick jag genast och hämtade en pipett med ögondroppar som jag sett i ett skåp häromdagen. Ögondroppar användes i nödfall, detta var ett sådant. Ögonlocket var på väg att klistras fast i ögat.
Med resolut och stadig hand som vore jag en expertkirurg hällde jag ögondropparna i ögat. Smärtan var direkt och överraskande. Det sved som tusan, på ren och lite menlös svenska.
Med brinnande öga tittade jag på pipetten. Där brukar stå NaCl. Nu stod det Cerusol. Det tog några sekunder innan jag begrep att det var vaxproppslösare. Örondroppar, inte ögondroppar.
Idag slog jag mig själv i huvudet med golvmoppen när jag städade och inatt snubblade jag två gånger över dammsugaren på väg in på toa.
Som Ni ser, Ärkeparet Arbetsförmedlingen, så är jag direkt livsfarlig både för mig själv och stackars Arbetsmarknaden. Jag ber därför om förflyttning till Försäkringskassan. Jag har hört att de ska vara vänliga och förstående.
Insiktsfulla hälsningar,
Eder trogne tjänare.
Bästa Tant och Farbror Arbetsförmedlingen,
jag ansöker härmed om att vi avslutar vårt förhållande. Kanske kan vi få delad vårdnad om vår käre A-kassa? Den lille parveln vill visserligen inte ha någon kontakt med mig, men jag hoppas att vi kan försonas så fort som möjligt.
Anledningen till att jag nu vill att vi går skilda vägar har inget att göra med Edert hotfulla uppträdande mot mig. Det är inte för att jag vaknar skräckslagen och kallsvettig på nätterna med rusande hjärta och krampande mage för att jag drömt om Er som jag inte längre tänker ha med Er att göra.
Jag ger upp, helt enkelt. Jag inser att Ni har haft rätt hela tiden. Jag är inte arbetsför och ska alltså inte stå till Arbetsmarknadens förfogande. Jag är helt enkelt olämplig att utföra de enklaste sysslor.
Låt mig bevisa detta med konkreta exempel, Herr och Fru Arbetsförmedling:
Igår somnade jag på soffan klockan tre på eftermiddagen. Det uppfyller alla fördomar om arbetslösa avskum, att de inte gör annat än latar sig. Anledningen till mitt plötsliga och oanständiga sömnanfall var att jag läst en bok för att vila efter dagens strapatser. Av någon förslappad och säkerligen alkoholiserad eller på annat vis degenererad orsak var jag helt slut efter att ha gått på vikarieintervju samt ringt ett företag som hotade med inkasso.
Jag får inte somna med linserna i. Särskilt inte när jag skulle hinna städa och handla innan Loveofmylife slutade jobba. Om jag somnar med linser i fastnar de rackarna och det känns som om hornhinnan slits med när man tar ut dem. Om man får ut dem, vill säga.
När jag vaknade två timmar senare gick jag genast och hämtade en pipett med ögondroppar som jag sett i ett skåp häromdagen. Ögondroppar användes i nödfall, detta var ett sådant. Ögonlocket var på väg att klistras fast i ögat.
Med resolut och stadig hand som vore jag en expertkirurg hällde jag ögondropparna i ögat. Smärtan var direkt och överraskande. Det sved som tusan, på ren och lite menlös svenska.
Med brinnande öga tittade jag på pipetten. Där brukar stå NaCl. Nu stod det Cerusol. Det tog några sekunder innan jag begrep att det var vaxproppslösare. Örondroppar, inte ögondroppar.
Idag slog jag mig själv i huvudet med golvmoppen när jag städade och inatt snubblade jag två gånger över dammsugaren på väg in på toa.
Som Ni ser, Ärkeparet Arbetsförmedlingen, så är jag direkt livsfarlig både för mig själv och stackars Arbetsmarknaden. Jag ber därför om förflyttning till Försäkringskassan. Jag har hört att de ska vara vänliga och förstående.
Insiktsfulla hälsningar,
Eder trogne tjänare.
Kommentarer
Postat av: Stefan
Nej, nej och åter nej! Förnedringskassan är inte lösningen på dina problem! Det är som att sälja själen till lägst bjudande för att kunna betala en månads amortering på den rostande bilen! Kortfattat: inte bra!
Trackback
