Kapitel 14 - Kärlek, sex, hångel och annat krångel
Tack till min favoritfilosof från Hammarn för dagens rubrik. Som inte alls stämmer in på dagens kapitel, eftersom jag tänkte att jag inte bara kan skriva om min vardag.
Istället tänker jag skriva om någon annans vardag, nämligen katthatarens. Jag har i ett helt dygn varit arg och rädd efter att ha läst kommentarerna till en artikel i Tidningen Allehanda - Kramfors svar på En Ding Ding Värld.
Artikeln handlar om hur Kramfors kommun beslutat skjuta ett 30-tal katter i en by. Det är hemskt nog. Värre är kommentarerna till artikeln, som mest går ut på att alla katter borde dö, eftersom de kissar på folks surt förvärvade möbler. På allvar.
Jag skrev en kommentar till detta, och fick Kramfors samlade Katthatarkår på mig. Den är kanske inte så stor, men väldigt arg. Och väldigt svårläst, eftersom den hoppat av skolan redan i lekis.
Frågan är om jag blir mest rädd för att de låter som inavlade hillbillies i sina förryckta utrop, eller för att de inte kan stava.
Det är nog fifty-fifty.
Man ska inte vara dum med folk som inte kan stava. Jag känner massor av människor som inte kan det, men som är hur goa och snälla som helst. Det skrämmer mig ändå att det är så stor del av Sveriges befolkning som inte vet hur man sätter ihop bokstäver och ord för att göra sig förstådd.
Det skrämmer mig ännu mer att jag vet anledningen till detta. I dagens Sverige är det viktigare att lärarna skriver sjutton blanketter om exakt hur de tror att varje elev möjligtvis skulle kunna lära sig stava, än att de faktiskt får tid att hjälpa varje elev att lära sig stava.
Och värre ska det bli. Dokumentation är viktigare än undervisning i skolan. Det är äckligt och sjukt och vridet på alla sätt.
Det värsta är att medan lärarna är upptagna med att fylla i dessa genomtokiga blanketter, sitter minst en elev i varje klass och blir helt bortglömd. Den eleven blir hatisk och arg.
Den eleven börjar önska livet ur de som är svagare. Och den eleven skriver arga katthatarinsändare i Tidningen Ångermanland. Illa stavade sådana.
För er som vill se resultatet av Sveriges skolpolitik, gå in här och förfäras.
Istället tänker jag skriva om någon annans vardag, nämligen katthatarens. Jag har i ett helt dygn varit arg och rädd efter att ha läst kommentarerna till en artikel i Tidningen Allehanda - Kramfors svar på En Ding Ding Värld.
Artikeln handlar om hur Kramfors kommun beslutat skjuta ett 30-tal katter i en by. Det är hemskt nog. Värre är kommentarerna till artikeln, som mest går ut på att alla katter borde dö, eftersom de kissar på folks surt förvärvade möbler. På allvar.
Jag skrev en kommentar till detta, och fick Kramfors samlade Katthatarkår på mig. Den är kanske inte så stor, men väldigt arg. Och väldigt svårläst, eftersom den hoppat av skolan redan i lekis.
Frågan är om jag blir mest rädd för att de låter som inavlade hillbillies i sina förryckta utrop, eller för att de inte kan stava.
Det är nog fifty-fifty.
Man ska inte vara dum med folk som inte kan stava. Jag känner massor av människor som inte kan det, men som är hur goa och snälla som helst. Det skrämmer mig ändå att det är så stor del av Sveriges befolkning som inte vet hur man sätter ihop bokstäver och ord för att göra sig förstådd.
Det skrämmer mig ännu mer att jag vet anledningen till detta. I dagens Sverige är det viktigare att lärarna skriver sjutton blanketter om exakt hur de tror att varje elev möjligtvis skulle kunna lära sig stava, än att de faktiskt får tid att hjälpa varje elev att lära sig stava.
Och värre ska det bli. Dokumentation är viktigare än undervisning i skolan. Det är äckligt och sjukt och vridet på alla sätt.
Det värsta är att medan lärarna är upptagna med att fylla i dessa genomtokiga blanketter, sitter minst en elev i varje klass och blir helt bortglömd. Den eleven blir hatisk och arg.
Den eleven börjar önska livet ur de som är svagare. Och den eleven skriver arga katthatarinsändare i Tidningen Ångermanland. Illa stavade sådana.
För er som vill se resultatet av Sveriges skolpolitik, gå in här och förfäras.
Kommentarer
Postat av: Å
Åååååh, jag blir så arg på alltihop att jag vet inte vad jag ska skriva.
Postat av: Stefan
Tyvärr måste jag meddela att skulden till mängden fullständigt vansinne i kommentarerna inte helt går att lägga på Sveriges skolpolitik. Det är nog snarare så att det beror på ren idioti. Finns det månne någon instans man kan vända sig till för att klaga på att avelsbasen börjar vara besvärande låg i kramforsområdet?
Trackback
