Kapitel 27 - Jobbcoach från Aspergersförmedlingen
Det finns många rika människor som är snälla, precis som det finns många fattiga människor som är dumma. Man kan alltså inte dela in människor efter inkomst helt och hållet.
Men nu ska jag fokusera på rika människor som är dumma, eftersom de hörs mest och stör mest.
Det finns rikt folk som upprört häver ur sig att det anses fult att vara rik och att man inte får vara stolt över att man tjänar mycket pengar. Dessa människor kommer alltid med argumentet "Jag har jobbat hårt för min förmögenhet".
Man må komma ihåg att dessa människor oftast ljuger, eftersom de sällan fått pengarna via eget arbete utan via förfäders arbete eller annan verksamhet.
Viktigast är dock uttalandet "Jag har jobbat hårt".
Som om det vore en bedrift i sig att ha jobbat hårt.
Brandmän, veterinärer, undersköterskor, glada konsumkassörskor, intressanta musiker och snälla sophämtare som jobbar hårt är värda all beundran. Deras hårda arbete gör världen bättre.
Folk som jobbar hårt för att bli modebloggare, Timbro-tomtar, slaktare, bankdirektörer eller chefredaktör för Aftonbladet gör det enbart för egen vinnings skull och kan inte komma och kräva beundran.
Alla kan jobba hårt för något, alla kan snöa in totalt på enformiga aktiviteter. Men det är inget att beundra, det är helt enkelt autism. Bodybuilding kräver hårt arbete, liksom att bli världsmästare i längdspottning. Men det är rena Rain Man-aktiviteter och inte stordåd.
Alla Anna Ankor i världen som anser att de hela tiden jobbar hårt genom att flänga på invigningar och galatillställningar och modevisningar och anställningsintervjuer för sina blivande underbetalda medarbetare, de ska verkligen få fortsätta inbilla sig att de jobbar hårt.
Annars kanske de blir ledsna och startar krig. Som man också kan tjäna pengar på. Om man jobbar hårt?
.
Jamen, sanningen är ju den att det i Svea rike faktiskt anses vara fult att vara rik, hur du än fått dina pengar. Och att de säger att de jobbat hårt för att nå dit de nått (vare sig det är sant eller inte), minimerar väl inte på något sätt andras insatser i samhället? Det ena utesluter ju inte det andra.
Jag anser, trots att jag är ganska så rejält luspank, inte att folk ska straffas för sin rikedom. Däremot får man gärna bestraffa folk för deras dumhet, oberoende av inkomst och tillgångar, men det är ju en annan femma.
Det är just det som är grejen, vem STRAFFAS för sin rikedom i Sverige idag? De enda som straffas är de som inte råkar ha någon inkomst, för de anses suga ut resten av Sverige. Jag vill inte att någon ska straffas alls, men de som råkat komma över en summa pengar ska inte vara vrånga mot de som inte haft den turen.
Jag säger ju det, att folk må ha hur mycket pengar de vill (bara de har skattat för dem från början), men de ska inte gnälla över att de har det så svårt i sin rikedom.
Det är väl rätt så enkelt att stå ut med att andra är avundsjuka på ens förmögenhet, om man jämför med att försöka stå ut med att bara ha skulder.
Att de säger att de jobbat hårt för sin rikedom är löjligt på grund av att de vill ha någon slags credit för att de jobbat. Det jag menar är att de säger det som om det vore en bedrift att ha jobbat hårt, vilket det sällan är i deras fall eftersom de tjänat pengar på något som inte är ett dugg bra för någon annan, t ex fotomodelljobb.
Dumhet borde bestraffas, det håller jag med om! Man kan till exempel ge arbetslösa uppdraget att för en skälig lön stå utanför valurnorna och kasta gamla strumpor på de som röstat på dumma partier. DET är aktivitetsgaranti, det.
"If its true a rich man leads a sad life
'N' that's what they say from day to day
Then what do all the poor do with their lives?
Have nothing to say on judgment day?"
I'm not down - The Clash
Hmmm, om det vore skatt på dumhet.... Härliga tanke. Jag menar, vilka skulle vara bäst skickade att skriva skattesatserna och skattetabellerna och sortera in hela befolkningen. Jo, lärarkåren och SCB. Fantastiskt. Här stundar nyanställningar uppsving löneökningar och allmän uppvärdering. Halleluja syster , du har i sanning sett ljuset !
Folk får vara hur rika de vill, man blir inte automatiskt otrevlig bara för det. Det är något somm finns i benmärgen hos vissa ändå.
Det blir bara så mycket tydligare...
Jag kan irretera mig något otroligt på de kunder som kommer in på jobbet och tycker att de ska ha mer service och automatiskt ha rätt enbart baserat på att de har AmEx-kort(hujeda vilken bedrift!!!) och att de anser sig för mer än alla andra.
Pengarna är INTE mer värda bara för att innehavaren kan ha kreditkort. Och man blir inte automatiskt mer allvetande och smart heller. suckar
Även genier har inte koll på allt om allt.
Attityden får mig att krevera... (Och ja, jag hade den kunden jag skriver om nyligen. :D Flashade AmEx:et för chefen och skröt över "en utbildning högre än de flesta här".)
