Bokstavsbarn
Vi satt i ring. Mediet satt rakt framför mig. Säg det som först dyker upp i huvudet, sa hon. Lätt, tänkte jag.
Ingenting dök upp i huvudet.
Alla andra fick bilder, bilder, bilder.
Man kan inte säga fel, sa mediet.
Bra, tänkte jag. Lägger ner prestationsångestmästerskapet. Puh.
Inga bilder.
Vi mediterade. Fokusera på nästippen, sa mediet. Andas. Jag fokuserade på nästippen. Vart nu den tog vägen och andas, glöm inte andas! Slappna av! Slappna för bövelen av! När ska själva avslappningen komma, tänkte jag. Men nej, där glömde jag ju nästippen! Fokusera. Andas. Och så nästippen, men jag kan inte göra mer än en sak samtidigt, så där föll nästippen bort (nämen tänk vad snopna alla skulle ha blivit då! De vaknar ur sin meditation och ser mig som sphinxen i Kairo eller bara en kokainprinsessa. I vilket fall skulle jag säkert kunna se bilder. Men nu glömmer jag att fokusera på nästippen igen!) och så var det det där med att andas. Hur gör man?
Så plötsligt känner jag inte händerna längre och är hur avslappnad som helst. Känns...bra. Och så fort jag känner det börjar det snurra och hjärtat slår så högt att jag vill be de andra om ursäkt för att jag stör deras meditation och jag försöker öppna ögonen men hur lätt är det när man håller på att dö?
Får till slut upp ögonlocken och sitter chockad och stirrar i golvet. Det var en jävligt misslyckad meditation, om man säger så. Och inte såg jag några bilder heller.
Hela kvällen fortsätter med att alla ser bilder och får förnimmelser och det enda jag förnimmer är att min mage kurrar lika högt som mitt hjärta slog när jag höll på att trilla av pinn.
I mitt huvud finns inga bilder, bara ord ord ord. När folk pratar otydligt är det svårt att förstå vad de säger för jag kan inte läsa i huvudet vad det står. Det är ingen bilderbok där inne i hjärnan, bara en massa bokstäver. Och ingen av dessa bokstäver gav mig någon som helst intuition, så jag får väl lita på meteorologer och andras portvinstår resten av livet.
Den enda magkänsla jag ska lita på är när jag inser att jag är hungrig. Jämt.
Medium blir jag inte.
Men kanske en dag XL.
Ingenting dök upp i huvudet.
Alla andra fick bilder, bilder, bilder.
Man kan inte säga fel, sa mediet.
Bra, tänkte jag. Lägger ner prestationsångestmästerskapet. Puh.
Inga bilder.
Vi mediterade. Fokusera på nästippen, sa mediet. Andas. Jag fokuserade på nästippen. Vart nu den tog vägen och andas, glöm inte andas! Slappna av! Slappna för bövelen av! När ska själva avslappningen komma, tänkte jag. Men nej, där glömde jag ju nästippen! Fokusera. Andas. Och så nästippen, men jag kan inte göra mer än en sak samtidigt, så där föll nästippen bort (nämen tänk vad snopna alla skulle ha blivit då! De vaknar ur sin meditation och ser mig som sphinxen i Kairo eller bara en kokainprinsessa. I vilket fall skulle jag säkert kunna se bilder. Men nu glömmer jag att fokusera på nästippen igen!) och så var det det där med att andas. Hur gör man?
Så plötsligt känner jag inte händerna längre och är hur avslappnad som helst. Känns...bra. Och så fort jag känner det börjar det snurra och hjärtat slår så högt att jag vill be de andra om ursäkt för att jag stör deras meditation och jag försöker öppna ögonen men hur lätt är det när man håller på att dö?
Får till slut upp ögonlocken och sitter chockad och stirrar i golvet. Det var en jävligt misslyckad meditation, om man säger så. Och inte såg jag några bilder heller.
Hela kvällen fortsätter med att alla ser bilder och får förnimmelser och det enda jag förnimmer är att min mage kurrar lika högt som mitt hjärta slog när jag höll på att trilla av pinn.
I mitt huvud finns inga bilder, bara ord ord ord. När folk pratar otydligt är det svårt att förstå vad de säger för jag kan inte läsa i huvudet vad det står. Det är ingen bilderbok där inne i hjärnan, bara en massa bokstäver. Och ingen av dessa bokstäver gav mig någon som helst intuition, så jag får väl lita på meteorologer och andras portvinstår resten av livet.
Den enda magkänsla jag ska lita på är när jag inser att jag är hungrig. Jämt.
Medium blir jag inte.
Men kanske en dag XL.
Kommentarer
Trackback
