Tapetorkestern

Tänkte sluta cold turkey men valde nedtrappningens löjliga medelväg ändå. Orkar inte med abstinenssvettningar nu när jag inte kan tvätta så ofta eftersom tvättmaskinen måste in på exorcism snart.

Begränsade alltså mitt TV-tittande idag. Såg lite på Ellen till frukost. Ellen Degeneres är en rolig ståuppkomiker som hade en rolig sit-com och sedan fick hon en talk show som blev tråkig. Det var den tråkiga talk show:en som jag såg på idag.

Jennifer Aniston var gäst hos Ellen och satt och vippade med världens snyggaste och blankaste ben som såg ut som min lampfot som jag polerade med nollnollans sandpapper i hela mellanstadiet. Anmärkningsvärt tjusig är den svarvade lampfoten för att vara gjord av mig som prepubertal klörfia. Anledningen är att det var skolans vaktmästare som svarvade den tjusiga lampfoten. Jag mutade väl honom med reda pengar, för någon charm besatt jag inte, Gösta Linderholm-lookalike som jag var.

Vem som sandpapprat Jennifer Anistons ben vet jag inte, men hon har nog lättare att charma folk än jag har. Kanske för att hon inte kastat bort sin tid och intelligens på TV. Fast det gjorde hon lite idag, när Ellen ville att Jennifer skulle titta på bilder av folks munnar och säga vilka de tillhörde. Poängen är alltså att Jennifer pussat på alla dessa munnar. Poängen var nog inte att jag skulle bli irriterad på mig själv för att jag INTE kände igen läpparna.

Det var inget IQ-test, men jag ville vinna ändå. Jag fick noll rätt. Jennifer klarade de flesta.

Jag stängde TV:n och gick ut istället. 

Kom in och var snäppet smartare. Gjorde inte alltför knäppa saker fram till kvällningen, då jag tittade lite lite lite på TV igen. Det var ett program som handlade om intelligens. Jag blev intresserad. Sedan irriterad. Ett helt program med totalt intetsägande intervjuer och tomma funderingar. Eller var det jag som inte förstod? Programmet gick på Kunskapskanalen och det kanske inte är så himla hög kvalitet, men lite kan man väl vänta sig ändå?

Hur som helst. När programmet var slut (för man måste kolla till slutet ifall något intressant skulle råka sägas) bestämde jag mig för att gå med i Mensa. Det är alltså en klubb för de som har hög IQ. Inte en klubb för de som tycker det är roligt att säga Mensa.

Jag gjorde Mensas provtest på deras hemsida. Det är en massa figurer som inte föreställer något alls som någon hällt ut i olika formationer och så ska man gissa vilken konstig bild som ärkenörden till testutformare anser ska komma härnäst.

Jag försökte faktiskt från början och tyckte jag var riktigt smart. Försökte stänga av hjärnans eviga party och bara vara en robot. Försökte mig på logiskt tänkande :

Om den där figuren är kantig och nästa rund, då vore det allt bra snyggt med en taggig triangel efteråt, för det har jag för mig är emblemet för ett hockeylag i Kongo.

Logiskt tänkande kräver Jägermeister. Hjälpte lite. Tills jag såg testresultatet. IQ 93. Lika smart som en mössa full med nyponpulver. Snäppet dummare än den genomsnittlige sverigedemokraten.

Jag ska träffa min jobbcoach på torsdag. Jag som glad i hågen skulle be henne reda ut hur jag ska kunna försörja mig på mitt skrivande. Istället måste jag be om något slags bidrag för lågbegåvade.

Eller startbidrag för massproduktion av min lampfot. Synd bara att vaktis inte finns längre.