Tapetorkestern

Kylskåpet har lagt sig till med ett väldigt provocerande och missklädsamt oljud sedan strömavbrottet. Det brummar rakt in i benmärgen och sätter sig som tinnitus på själen. Där tog jag i, men om man inte tar i orkar man inte lyfta sig själv i kragen och upp över folkmandelmassorna såpass att man ser ut över stan.

Det gör man inte i alla fall, för det har snöat. Nackdel nummer ett med att inte bo i Västindien.

Tvättmaskinen vill tävla med kylskåpet i uppmärksamhetsraseri och skakar som en hel Sam Cooke fastän jag lät den köra enklaste programmet och allt. Tvätta för hand om du tror att det är så lätt då, säger den och darrar på rösten.

Vitvarornas vinteruppror gör mig milt irriterad.

Irritation botas av motion, men eftersom det snöade idag kunde jag inte gå ut och fick därför ägna mig åt triathlon inomhus: Kladdkakesmetsätande, kladdkakeätande samt TV-tittande. Klarade tio minuter av det sistnämnda. En karl hade ritat Familjen Flintakläder och var stolt över det. Jag kan inte vara sämre jag, så jag stängde av TV:n för att bli modedesigner.

Det höll inte alls i sig.

Jag letade ögonkräm istället. Har ni tips på en vegansk, ekologisk och överjordiskt bra ögonkräm, ta och berätta för mig. Ska kravla mig ur ytlighetsträsket så fort jag slutar se ut som en utsjasad liten tant runt ögona. Skulle kunna prova med sömn, men det hinner man inte när man letar ögonkräm kvällarna i ända.