Panteratanter, avsnitt 1
Nog behöver jag ögonkräm, alltid. Ålderdomen är här.
Idag skällde jag på en elev för att han understod sig att lyssna på Pantera på datorn med värdelöst skrälljud. Jag hotade med att Dimebag Darrell skulle komma och smälla till pojkstackarn och sätta honom i skamvrån för att han förstörde musiken med sådana vedervärdiga ljudförutsättningar.
Ifall det är brottsligt att hota skolbarn med utsocknes vresiga gitarrister som dessutom varit döda i fem år så kommer nog Skolverket och Polisen att släpa mig tillbaka till arbetslöshet och inlåsthet mycket snart. Om inte annat kanske Phil Anselmo kommer infarandes i klassrummet i sina kortbyxor och skriker mig i tinnitusörat så jag hamnar i gungstol och får virka grytlappar resten av mina dar.
Men hur som helst så blev jag Farbror Barbro där i datasalen och anklagade den lilla pojkgruppen (eleverna, inte Pantera) för att inte bry sig om bra ljud. Min teori var att dagens ungdom kan höra på musik genom gamla kastrullock, eftersom det bara är bakgrundsljud och ingen upplevelse för dem.
Tack och lov protesterade barnen. De brydde sig VISST om hur det lät och räknade upp en del bra prylar de använder. Sedan straffade de mig genom att spela Rick Astley. Skolverket stod utanför dörren och antecknade.
