En kvinnas kapitalistiska doft
Modern kallar mig för kapitalist för att jag har köpt nektariner. Jag ber henne definiera ordet (inte nektariner, det vet jag precis vad det är). Kapitalist är man när man har för mycket pengar och köper sådant som andra inte har råd med, säger hon. Som nektariner, för det är jättedyrt.
Det slog mig aldrig på affären att nektarinerna var jättedyra. Så uppe i min lilla blå Paris Hiltonvärld är jag, med fast lön utan chans till höjning och allt.
Men nog har jag köpt många saker som inte andra har råd med, alltid. Allra minst jag själv. Till min oerhörda förvåning är en liten del faktiskt parfymer. Jag som nästan är parfymmotståndare. Mest för att jag har utsatts för mången whiskeykärring och raggargubbe i mina dar, som försökt dölja sin ångest med snuskparfym som killas och sticks och luktar toalettspray.
Trots detta har jag alltså själv köpt parfym. Tre av dem luktar bedrövelse och går alltså inte att använda. Den senaste luktar fjortisdisco, en tidigare pepparkaka och den första luktar skum karl. Den sista fick jag dock gratis (inte en skum karl, för det har jag ingen. Jag har en magiskt bra karl som dessutom har utmärkt smak när det gäller parfym), så det är kanske inte så kapitalistiskt.
Ni som vill ärva dessa doftäventyr på flaska må säga till. Ilsan ska få en redigt rörig låda med hårt beprövade hårgrejor, så bloggen har ju en viss genomslagskraft.
I nästa avsnitt: behöver du ett köksbord, sängbord, hörnbord, ett hörnbord till och tre bastanta stolar?
Det slog mig aldrig på affären att nektarinerna var jättedyra. Så uppe i min lilla blå Paris Hiltonvärld är jag, med fast lön utan chans till höjning och allt.
Men nog har jag köpt många saker som inte andra har råd med, alltid. Allra minst jag själv. Till min oerhörda förvåning är en liten del faktiskt parfymer. Jag som nästan är parfymmotståndare. Mest för att jag har utsatts för mången whiskeykärring och raggargubbe i mina dar, som försökt dölja sin ångest med snuskparfym som killas och sticks och luktar toalettspray.
Trots detta har jag alltså själv köpt parfym. Tre av dem luktar bedrövelse och går alltså inte att använda. Den senaste luktar fjortisdisco, en tidigare pepparkaka och den första luktar skum karl. Den sista fick jag dock gratis (inte en skum karl, för det har jag ingen. Jag har en magiskt bra karl som dessutom har utmärkt smak när det gäller parfym), så det är kanske inte så kapitalistiskt.
Ni som vill ärva dessa doftäventyr på flaska må säga till. Ilsan ska få en redigt rörig låda med hårt beprövade hårgrejor, så bloggen har ju en viss genomslagskraft.
I nästa avsnitt: behöver du ett köksbord, sängbord, hörnbord, ett hörnbord till och tre bastanta stolar?
Kommentarer
Postat av: Boddan
Luktar pepparkaka? Alltså, varför köper du dessa doft-skapelser? Nog för att jag ÄLSKAR pepparkakor och te som smakar pepparkaka, OCH doftljus som luktar densamma. Men parfym? Knappast gångbart annat än till jul? ;D
Eller.. kanske vore ngt att prova på? haha, käner mig ambivalent över saken. Kan man få för mycket av någon man älskar. Ja. Och nej.
Postat av: Å
Kapitalist= en som använder pengar för att tjäna pengar. Du är proletär= säljare av arbetskraft. Banka in det i din lilla mammas lilla skalle (men inte idag när det är morsdag)
Trackback
