Tapetorkestern

Fanfarer, konfetti och små halvnakna keruber som hällde champagne i mina stövlar. Skulle det väl ha varit i köket för några timmar sedan.

Men jag öppnade mitt H&M-paket utan dessa tillbehör.

Inte ens en trumvirvel hördes när jag drog bort plasten för att få fram den lika gula som försenade toppen. Fast jag tyckte jag hörde soundtracket till Hajen någonstans i bakhuvudet.

Toppen var inte gul.

Gul för mig är gul som i solsken, äggula eller solros.

Gul för H&M är gul som i gammal senap, koncentrerad Kalle Ankaapelsinjuice eller smutsig sol.

Såg den ut så här på bilden? Förmodligen, men då satt den på någon snygg modell som jag blev kär i och det håller faktiskt som ursäkt.

Exakt vilken ursäkt jag har för att ha köpt ännu ett par jeans av den sort som jag köpte ifjol och avskydde pga att jag faktiskt inte trivs i säckiga Ronny och Ragge-jeans är höljt i smutsgult dunkel. Om någon behöver ett par redigt illasittande jeans som korvar sig och hasar sig och fular sig och som bara är använda ett par gånger, så säg till. Anledningen till att de är använda två gånger är för att jag inte trodde på att de var så fula och obekväma som jag inbillat mig första gången.



Djurvänliga tävlingen går vidare! Hittills har ni varit jätteduktiga! Jag låter tävlingen pågå en vecka till och under den tiden torde ni komma ihåg att skriva vilken storlek ni vill ha ifall ni vinner. Och som det ser ut nu så blir det nog flera vinnare.

För er som är nya här eller dementa så är reglerna: Gör något djurvänligt, skriv som kommentar här vad du gjort och var med om den osannolika spänningen som innebär att du kanske vinner en Tapetorkestertshirt. Som inte är gul, jag lovar.

Snart bär det av till storstan för att se farbror Bob med en massa älsklingar. Då känns det väldigt löjligt att oja sig över gula toppar. Peace and love.