Vems fel? Insändarens, DN:s eller mitt?
Det finns en etikettspalt i DN. För er som inte vet vad en etikettspalt är så är det ett ställe där folk som har alldeles för mycket tid och för lite liv frågar en expert om hur de ska bete sig. Eller mest hur andra borde bete sig.
För er som inte vet vad DN är så är det en tidning för folk som har alldeles för mycket pengar och för lite idéer om vad de ska göra med alla pengar. Och så för mig då, som gång på gång får för mig att jag ska läsa nyheterna i den men bara fastnar i etikettspalten.
Jag ser det som ett socialt projekt. En fältstudie. Oftast slutar det med att jag blir jättefnissig över folks låtsasproblem men ibland blir jag bara lite paranoid och sorgsen. Över hur mänskligheten liksom går bakåt (fast inte till något slags okomplicerat och fint ursprung, utan till någon brutal och dumdryg lerklump).
Idag blev det så.
En människa någonstans hade blivit så upprörd och förkrossat desperat över en traumatisk händelse att personen ifråga ansåg sig tvungen att få utlopp för sina kaotiska och svårhanterliga känslor genom att skriva till DN's etikettexpert.
Denna person skulle alltså gått under ifall den ej fått hjälp med sitt stormiga inre som orsakats av den fruktansvärda incidenten på pendeltåget.
Ni förstår. Det var något riktigt obehagligt som hade hänt. Inte ens om ni tänker oavbrutet i fem minuter kommer ni att inse vilken bedrövlig katastrof som drabbat denna stackare. Han/hon hade blivit utsatt för något som man knappt tror kan hända i vårt land i dessa moderna tider.
Det osannolikt otrevliga som inträffat var att han/hon blivit vittne till hur en medpassagerare på pendeltåget sminkade sig mitt framför honom/henne! Ska det få vara så???
Förstod verkligen sminkaren att personen mittemot tog så illa vid sig att se mascara och underlagskräm appliceras att han/hon skulle bli tvungen att skriva till Ribbing på DN för att fråga om man verkligen ska få bete sig på detta barbariska vis ostraffat?
Läs själva om hur hemskt andra kan ha det här
Vad finns det mer folk kan störa sig på? Tänk om någon blir jätteledsen, rabiat och kränkt över att jag kammar mig på väg till jobbet? Eller om jag får för mig att plötsligt, utan förvarning, knyta skorna i bankomatkön? Eller om jag råkar rätta till kragen ute på restaurang?
Om jag vetat att folk blir förskräckta av vad som helst hade jag nog bett om en rejäl dos psykofarmaka för länge sedan. Både till mig själv och till folket.
Kram på er.
För er som inte vet vad DN är så är det en tidning för folk som har alldeles för mycket pengar och för lite idéer om vad de ska göra med alla pengar. Och så för mig då, som gång på gång får för mig att jag ska läsa nyheterna i den men bara fastnar i etikettspalten.
Jag ser det som ett socialt projekt. En fältstudie. Oftast slutar det med att jag blir jättefnissig över folks låtsasproblem men ibland blir jag bara lite paranoid och sorgsen. Över hur mänskligheten liksom går bakåt (fast inte till något slags okomplicerat och fint ursprung, utan till någon brutal och dumdryg lerklump).
Idag blev det så.
En människa någonstans hade blivit så upprörd och förkrossat desperat över en traumatisk händelse att personen ifråga ansåg sig tvungen att få utlopp för sina kaotiska och svårhanterliga känslor genom att skriva till DN's etikettexpert.
Denna person skulle alltså gått under ifall den ej fått hjälp med sitt stormiga inre som orsakats av den fruktansvärda incidenten på pendeltåget.
Ni förstår. Det var något riktigt obehagligt som hade hänt. Inte ens om ni tänker oavbrutet i fem minuter kommer ni att inse vilken bedrövlig katastrof som drabbat denna stackare. Han/hon hade blivit utsatt för något som man knappt tror kan hända i vårt land i dessa moderna tider.
Det osannolikt otrevliga som inträffat var att han/hon blivit vittne till hur en medpassagerare på pendeltåget sminkade sig mitt framför honom/henne! Ska det få vara så???
Förstod verkligen sminkaren att personen mittemot tog så illa vid sig att se mascara och underlagskräm appliceras att han/hon skulle bli tvungen att skriva till Ribbing på DN för att fråga om man verkligen ska få bete sig på detta barbariska vis ostraffat?
Läs själva om hur hemskt andra kan ha det här
Vad finns det mer folk kan störa sig på? Tänk om någon blir jätteledsen, rabiat och kränkt över att jag kammar mig på väg till jobbet? Eller om jag får för mig att plötsligt, utan förvarning, knyta skorna i bankomatkön? Eller om jag råkar rätta till kragen ute på restaurang?
Om jag vetat att folk blir förskräckta av vad som helst hade jag nog bett om en rejäl dos psykofarmaka för länge sedan. Både till mig själv och till folket.
Kram på er.
Kommentarer
Postat av: A
Igår (som f ö var fredag 13:e och inleddes med att jag fick ett litet lass snö öber mig på väg till jobbet) fick jag höra av en skum man (som utgav sig för att vara hemlös, men visade sig istället vara skamlös) att jag hade för mycket puder på mig och att ingen man skulle vilja ta i mig i tång om jag inte åkte hem och tvättade mig. Jag var på dåligt humör resten av dagen. Där har du något som ÄR irriterande; folk som lägger sig i och dessutom är otrevliga.
Trackback
