Eufori. Beror inte bara på att H&M inte skickat någon post till mig idag.
Jomen jag vet. Jag ska inte. Borde inte. Vore bäst om jag inte alls.
Men jag måste.
Jag känner att jag är skyldig mitt blogg-jag (och det där andra jag:et som finns i någon slags verklig värld) att påminna mig själv om hur det kändes, ifall jag går tillbaka och läser detta någon gång.
Lycklig är jag. Ett ord som ser lite futtigt ut och inte alls beskriver hur allting är. Men jag har inga ord just nu. Därför snattar jag några från Mäster Bob:
"All my powers of expression/I thought so sublime/Could never do you justice/In reason or rhyme"
Det kan tyckas väldigt icke-originellt att stjäla textrader istället för att hitta på sina egna, men vad som kan tyckas ger jag blanka fasen i.
För jag förstår ju. Såhär magiskt är det kanske inte i hundra år. Men nu är det så. Och då kan jag inte uttrycka det själv.
Men Bob kan. Bob kan det mesta.
Och för att avsluta med någonting helt annat: Ni som inte heller kommit på vad ni ska göra i framtiden, kram på er. May you build a ladder to the stars. Till exempel.
Jag blir så himla glad över att läsa att du är glad! :):)
Underbart! :)
Och nej, jag vet inte heller vad jag ska bli när jag blir stor. Och vad gäller stegen så funderar jag fortfarande på i vilket material jag ska bygga den.
Ty drömstoft verkar vara i ömtåligaste laget.
fortsätt och vara glad och lycklig och bara njut.... kramar
i'm happy when you're happy :-)och när jag hör fågelsång till frukostkaffet som idag.
