Tapetorkestern

Runda hörn. Det önskar jag mig i min nästa bostad (som kanske blir helmadrasserad och vadderad och med snitsig tvångströja som främsta hemmaplagg). På några dagar har jag sprungit in i kartonghörn, bordshörn och stolsben och fått 9 nya blåmärken. Nyss slog jag fotknölen i datorn när jag skulle räkna blåningarna. Dessutom har jag slagit pannan hårt i en bokhylla. Jag lever i ett Jackass-avsnitt.

För att göra livet ännu lite mer spännande slog jag ut en välfylld pennburk över golvet. Och tappade ett nyskalat äpple (alltså, jag är inte dagisfröken, men det gör sig bättre utan skal i sallad) i diskhon.

Spänning i livet kan man också få av att adressändra. På blanketten ska man fylla i "titel". Där fick jag storhetsvansinne. Hertig? Glädjeflicka? Purjo? Kunde inte bestämma mig. Lämnade tomt. Nu tror folket på Adressändringen att jag inte är någon. Häromnatten drömde jag att jag var Frodo. Dags att ta fram epilatorn.

Om några veckor ska jag gå på Arbetsförmedlingen. Då är det bäst jag har hittat på en titel och en identitet och en plan så de inte prackar på mig något McDonaldsjobb. Jag läste nyligen en fin rubrik: Jobba mindre, rädda miljön! Om det inte vore för att jag inte får plats med ens ett gem till i flyttpackningen så skulle jag ta med mig rubriken till Arbetsförmedlingen.

Men nu har jag semester. Det ska firas. Även om ni inte har semester tycker jag ni ska fira ändå.