Tapetorkestern

Lågt blodtryck. Det är väl därför jag är på vippen att svimma så ofta numera. Självmedicinerar med Djungelvrål. Mannen hotar med Doktorn och jag förhandlar mig till att börja träna istället. Det är i extrema lägen man lovar svåra saker.


Jag lovade att börja träna redan idag. Jag hade glömt det och tog ett glas vin istället. Eftersom man måste hålla vad man lovar (även om jag faktiskt inte var mig själv just då) blev det till att inte ta fler glas utan försöka göra någon slags Paolo Robertopryl. Blev uttråkad enbart av tanken och hoppade runt som en trafikpolis i en halvtimme istället. Precis när jag började känna mig lite atletisk kom jag på att jag faktiskt hade annat på schemat.

Måste nämligen leta en klänning till avslutningen. Satte mig och surfade igenom alla slags klädsidor på nätet, precis som ifjol och året före det. Inga klänningar finns. Nästan skönt, då kan jag ha min sönderklippta Straight To Hell-tröja istället. Kanske piffar till det hela med någon plastburk på huvudet, för efter helgens skåpstädning insåg jag till min stora förskräckelse att jag blitt en fnoskig tant som samlat på mig 30 sorters plastburkar och lika många lock men inget som passar till burkarna.

Efter den lilla misslyckade klädshopparpausen hade pulsen nästan slutat slå, så det var bara att ge upp träningsambitionerna för idag. Men EGENTLIGEN var jag på väg att diska. Har lovat att jag inte får städa klädskrubben förrän jag har diskat.

När jag börjar se klädskrubbsstädning som belöning så förstår ni hur trist jag tycker det är att diska.

Men klädskrubben måste städas, så jag kan få plats med allt jox som ska ur bokhyllan så Modern kan överta den när jag flyttar. Och om jag inte kan tömma bokhyllan så kan jag inte städa upp alla böcker och pärmar och kassettband från stormaktstiden, som ligger och skräpar i sovrummet.

Och innan jag har städat sovrummet kan jag inte sova, och om jag inte kan sova kommer jag att svimma och då måste jag träna och då blir jag så trött att jag inte orkar diska.

Alltså. Mer vin?