Solskenhelighet i blick
Nej.
Det är man inte.
Istället sprider man mer ondska genom att vara självisk, rädd och osäker.
Inte undra på att det blir krig och schlagerfestivaler.
Jag tycker dock ändå att jag har ganska rätt i föregående inlägg, och vill påpeka att det är en stor skillnad mellan att försöka vara snäll med någon som är dum och att vara dum med sig själv genom att låta någon vara dum mot en.
Jag är väl som de flesta andra, snäll för det mesta och råelak i vissa stunder.
Evigt tacksam för att omgivningen inte låter elakheten ta övertaget. Evigt tacksam för alla påminnelser om att det är helt idiotiskt att slänga bort sitt liv på att vara en bitter kärring som fortfarande inte kan hantera att hon alltid varit fulast i klassen och sämst på allt utom att stava franska ord. Baklänges.
För det går framåt. Man blir bättre. Om man vill.
Och det vill man. Men ibland blir man en liten vrång halvfascist som kastar småspik i själen på folk.
Då är det antingen bäst att somna om eller tänka om. Och min väns kloka ord tål att upprepas gång på gång:
Change your mind and be happy.
Kram.
Jag tycker också att du har mestadels rätt i föregående inlägg. Visst bör vi försöka påverka omvärlden genom att sprida mer kärlek bland alla våra medmänniskor.Visst är det skillnad på att vara snäll mot någon som är dum och på att låta någon vara dum mot en själv. Saken kan dock vara den att om man väljer att öppnar sitt hjärta och sin famn för någon "oälskad" och "okramad" individ och tar på sig rollen som den "omhändertagande" (med kramar, snälla ord och kanelbullar)och den "förstående" ("stackars-dig-som-känt-dig-så-oälskad-hela-livet-jag-förstår-att-dina-värderingar-är-helt-off-det-är egentligen-inte-ditt-fel-du-har-bara-fått-för-lite kramar-och-kanelbullar") så tar man ju i praktiken på sig ett ansvar för denne individs val ("Bli lycklig! Sluta ha dumma åsikter och göra dumma saker!), oavsett om man haft för avsikt att göra det eller inte. Ett sådant ansvar kan sedan vara svårt att släppa, när man väl har axlat det. Det var bara det jag ville ha sagt. Att man ska vara lite försiktig.
Jag tror att man kanske måste börja kramas tidigare, innan kylan hinner slå rot i deras hjärta,innan de har hunnit få förvridna värderingar.
Precis som du tycker jag också att det i slutändan är upp till var och en att välja hur man vill se på saker och ting. Att välja om man vill vara lycklig eller inte. Detta borde då logiskt sett även gälla fascister,nazister och annat böss - de kanske borde baka sina egna kanelbullar. Men jag tror också att alla har olika förutsättningar för att inse att det faktiskt finns ett val. Jag hade en fantastisk uppväxt, med familj och vänner med sunda värderingar; omgiven av kärlek, trygghet och tolerans, vilket gör att jag har lättare att kunna se alternativen och ta mitt personliga ansvar för vilket val jag gör. Men om jag hade saknat allt detta tror jag att det hade varit betydligt svårare...
Do I contradict myself?
Very well, then I contradict myself,
(I am large, I contain multitudes.)
Song of myself - Walt Whitman
P.S Det var jag som skickade föregående kommentar, men namnet kom inte med. Det är en intressant ämne du har tagit upp, men svårt att reda ut vad man egentligen känner kring detta. Därav eventuella motsägelser!
P.P.S Jag har inte kramat någon nazist nyligen, men jag har slutat att titta på schlagerfestivalen. Räknas det?
