Tapetorkestern

Jag skäms så mycket över att jag skrev det där oartiga om Åre. Åre som var så snällt och inte puttade ut mig ur stan när jag kom och hälsade på. Åre som bara andades SPORT och PENGAJAKT och BÅSTADSKOMPLEX och... Nej, nu blev det sådär igen.

Förlåt, Åre. Jag vet inte varför du gjorde mig så upprörd. Det spelar ju ingen roll. Nu ska jag berätta om andra saker som inte spelar någon roll.

När jag är ensam hemma sjunger jag. Eftersom jag har en Man som är musikalisk går det såklart inte att sjunga i hans närhet, så jag hejdar mig i vanliga fall.

Ikväll är en ensam hemma-kväll. Jag gör mitt bästa för att överrösta PJ Harvey och det blir inte fint men det blir. Det blir det. När jag slutar gasta råkar jag märka att ett fönster stått på glänt.

Det borde inte spela någon roll. Grannarna har barn som skriker, det är ju inte pinsamt. Men när en vuxen kvinna skrålar utan vare sig vett, sans eller sångröst, då är det väldigt genant.

Tror jag. Jag som hade så roligt när jag och Polly Jean stämsjöng  så bedårande skevt, jag blir direkt skamsen och tyst.

Andra saker som spelar roll är att gå ut med orakade ben. Om man råkar anse sig vara tjej. Eller att snubbla över en sten utan att lyckas se ett dugg oberörd ut. Eller att inte komma på något smart att säga till nya bekantskaper.

Exakt vilken roll det spelar har jag inte kommit på än. Kommer folk att hata mig för dessa saker? Ropa elakheter på stan? Ja, det har visserligen hänt. Men det spelar egentligen ingen roll heller.

Jag är stor nog att veta vad som är viktigt och ändå blir jag nervös över dessa saker. Vad som är viktigt och spelar roll vet ni allihop. Ändå kommer ni också att titta er i spegeln innan ni går ut imorgon. Och se till att gå rakt. Och tänka efter innan ni uttalar er.

Och jag kommer fortsätta låta bli att nynna när någon hör på.

Men flytta till Åre, det kommer jag inte att göra.