If I could talk, I'd tell you
Magkänslan. Ska man tro på den?
En kompis ringer och berättar att hon inte har något jobb till hösten. Vi har länge pratat om att vi måste göra något med våra liv, vi kan inte hålla på så här. Särskilt inte hon, som har kommit på vad hon vill göra. Men inte törs säga upp sig. Och så poff så hjälper hennes chef till genom att säga att det inte finns något jobb kvar.
Jag säger inte så mycket om det. Jag håller just på att få tillbaka rösten efter tre dagars stumhet. Tänk om man kunde få tillbaka intelligensen efter trettio års dumhet, tänker kanske någon nu. Inte jag.
Om jag hade kunnat prata ordentligt hade jag ändå inte haft något smart att säga. Det spelar ingen roll, för min kompis är smart nog. Hon känner att det är bra, det här. Nu är det ju dags att göra det hon vill göra. Det har hon ju känt på sig.
När jag känner på mig saker kan det gå hur som helst. Ibland är det harmlöst och bara roligt. Som när jag känner på mig att jag kommer att träffa på någon älskad gammal knasputte som jag inte sett på länge. Eller när man vet vilken låt som kommer att spelas härnäst på radion.
Men när det gäller avgörande beslut så är det inte lika lätt att lita på den där magkänslan. VAD vill den säga? HUR ska man lyssna? Ska man tro på bekvämlighetsjäkeln som sitter på ena axeln eller på tokängeln som viskar osammanhängande på den andra?
Mitt i all lesshet och förvirring slår det mig ofta att jag är ju där jag vill vara. Och gör en massa saker jag vill göra. Räcker inte det?
Om jag ska lyssna riktigt noga på min mage så får jag inget annat gjort, för den bara ropar HUNGRIG hela tiden.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, sa Tegnér. Det var ju lätt för honom att säga. Jag vet ingen som säger så dunkla saker som jag. Saker som verkar rätt tydliga i huvudet men kommer ut i någon helt förklädd version när jag säger dem. Oftast har jag ingen aning om själv vad jag menar när jag hör mitt sludder. Men det lät bra i tanken.
Och om inte ens jag själv kan förstå vad det är jag vill ha sagt med detta så kan jag ju inte begära att någon annan ska göra det heller. Men det kanske är ni som läser sluddrigt. Tänk på det.
