Ett inlägg till om stereon, men det är befogat och det är i alla fall inte ett ord om Viggo Mortensen här, men litegrann om garderoben och ni får väl bara inse att ni är på fel ställe om ni kräver Nobelprislitteratur

Lillasysters indiska guru säger att alla svarta kläder ska brännas, för de drar till sig negativitet. Det är dags att ta sig en titt i min garderob. 

Där det jämnsvart...  Om man enbart ser till de plagg som är tillåtna enligt Svea Rikes lag .

Alternativen framöver är att bli nudist eller klä sig i de få saker som inte är svarta. Fram med det fina Bob Dylan-förklädet tillsammans med de röda shortsen och ibland kanske ovanpå det ett alldeles tokfult babyblått Hemsöborna-linne.

Eftersom det är för kallt att gå ut naken i detta skumma land så lär min framtida klädsel ännu tydligare se ut som om den vore ihopsatt av Teletubbies på mescalin.

Fast är det verkligen kläderna som bestämmer hur man mår? Jag tror i alla fall att det går att skylla på mig hur stereon mår. Det kom jag på alldeles nyss. Den är ibland helt resonabel och är jättetrevlig i flera timmar. Tills den plötsligt ballar ur helt kolossalt och bara stampar sönder allt till en enda vansinnig och obegriplig röra. Och ibland vägrar den ens det, den bara tiger helt apatiskt och ljuger. No disc, säger den. Utan att rodna. No disc, fastän jag proppat i den tre jävla helt friska skivor som den bara blånekar till att ha fått i sig. No disc, säger den och ler i mjugg.

Sådär har jag varit i helgen. Först rätt OK och nästan socialt kompetent och sedan plötsligt totalt störd och less och gnällig och omöjlig att vistas i samma rum som. Och jag har varit tvungen att vara ensam i samma rum som mig själv, så ni förstår ju hur slitigt det har varit.

Om det sedan är stereon som påverkar mig eller tvärtom, det vet jag inte riktigt. Om vi nu inte är en och samma maskin, det skulle förklara en hel del: Eftersom vi båda två blir helt lyckliga så fort en ny skiva kommer in i huset. Och ändå på något vis lyckas glömma det vissa dagar och tjurar ihop alldeles utan anledning.

Och då hjälper knappast någon elreparatör. Men vad händer om jag skaffar en ny stereo? Blir jag också ny då? Eller blir jag helt olidligt perfekt? Törs knappt prova.

Här hade jag tänkt spela Min lilla svarta själ med Johan Johansson, men det får bli en annan dag, för idag måste det bli Cat Stevens. Han var ute och simmade en dag och höll på att drunkna och så plötsligt kom han på att han skulle pyssla med något helt annat i livet än vad han hittills gjort. Så kan det gå.

Cat Stevens är bra att ha när man är lite vrång. Det är så svårt att vara arg när han sjunger om sitt Peace Train, särskilt om man sjunger med i körens oförglömliga "oo-aa, ii-aa, oo-aa".



Kommentarer
Postat av: Berit Svenningson

Godmorgon !

Hemma hos mig finns det mycket svart som hänger i garderoben. Men nu är det ju mycket färger som gäller...härligt. Så nu kommer vi antagligen framöver, att få se många fler glada ansikten.

Ha en glad dag...

2009-01-20 @ 08:43:11
URL: http://www.svenningson.se
Postat av: Ilsan

men svart är ju så praktiskt.. och man måste ju använda det man har för ekonomin tillåter inte fler inköp, ej heller kan man färga det, hm man kanske kan ta lakan ovanpå som toga fast med kläder under.

el är ett känsligt ämne, min dator på jobbet stänger av sej själv varje gång jag har lyft häcken ffrån stolen, tyder det på att den oxå vill ha ett bbreak eller på att jag inte ska flytta häcken utan sitta still i timmar och bara jobba???????

2009-01-20 @ 12:18:22
Postat av: Anonym

Min stereo brukar också gnälla över "no disc" men då tar man en sån där super duper tops(!) och fuktar en liten, liten aning och rengör den lilla glaskulan (eller vad man ska kalla det) som läser av skivan. Då brukar det funka för mig i allafall :)

2009-01-21 @ 19:27:12
URL: http://tovelaurin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0