Tapetorkestern

Jag hade bara hunnit lära mig en enda sak idag: Europes förste trummis och jag har samma födelsedag. Sedan ramlade liksom hela stora vida verkligheten ner över mig. Och den verkligheten innebär att det är dags att jag gör något riktigt med livet istället för att leva i Starlet.

Skulle tro att Marisol kommer att träffa Viggo. Och jag skickar hellre en tjusig tjej än mig själv.

Nu är det banne mig nog med trams. Om jag har några slags hjärnceller kvar så må jag lägga dem på att komma fram till något smart istället för att pladdra på om en massa män.

Skomakare, bliv vid din läst. Ett fint uttryck som förekom ofta i Kalle Anka-tidningarna. Det får bli mitt nya motto. Inte för att jag vet exakt vad min läst är för något, men jag ska försöka hålla mig till sådant jag kan. Exakt vad det är vet jag inte heller, men man får ju inse att vissa är födda att göra vissa saker och andra är inte det. Och det behöver inte vara något fel med att aldrig komma någon vart. Man kanske redan är klar.

Vart jag än ska gå så är det i alla fall utan Viggo och hans släkte.

Going to Acapulco.