Tapetorkestern

Viggo Mortensen hade gömt sig. Det var helt enkelt totalt omöjligt att hitta Eastern Promises här hemma. Hyrd film måste skickas tillbaka, sådana är tydligen reglerna. Men om man inte hittar filmen? Om ens undermedvetna gjort så att den blivit osynlig bara för att man ska få behålla Viggo hemma ett tag till? Jag kände på mig att filmuthyrarna inte skulle gå på den förklaringen.

Jag har letat halvhjärtat i en vecka, men nu började jag faktiskt tända lampor och gå runt i flera rum. Kollade i väskor, under tvättmaskinskvittot och bland Poguesskivorna. Kort sagt, på de mest osannolika ställena, eftersom det mest sannolikt skulle vara där jag lagt Viggo.

Men inte. Jag har en kompis som tycker att jag letar som en pojke, dvs att jag bara ställer mig rakt upp och ner och tittar åt ett håll och säger "nej, jag hittar ingenting". Det är alltså hennes definition av hur pojkar letar. Jag ber om ursäkt till alla pojkar som eventuellt känner sig kränkta av att leta som jag.

Hur som helst så lyckades inte mitt pojksökande (inga kommentarer alls, tack). Viggo var spårlöst försvunnen.

Jag var tvungen att göra något radikalt. Jag ringde min upphittare. Jag har nämnt honom förut, så ni som för statistik suckar bara igenkännande nu. Han vet alltid var mina bortslarvade saker är. Jag hann bara höra rösten på honom, så fick jag syn på Viggo! Han hade gömt sig helt öppet på ett helt icke-stökigt bord. Det var det absolut sista stället jag skulle ha letat på.

Nu betyder dock detta att jag måste skicka tillbaka Viggo. Och att jag måste erkänna att mina föresatser att inte tänka på eller skriva om Viggo inte gått sådär jättebra.

Får skingra tankarna med någon film. Eastern Promises ligger bra till.