Tapetorkestern

Dagens webbomröstning i min gamla hemstads lokaltidning är huruvida homosexuella ska få gifta sig eller ej. 898 personer har svarat nej. Jag blir lite ställd över att jag har bott i en stad där så otroligt många tänker så. Är det folk jag känner? Förmodligen inte. Och nu behöver jag tack och lov inte lära känna dem heller när jag inte bor kvar.
Men jag väljer att se den andra siffran, över 1100 personer har svarat ja. Man måste fokusera på det som är positivt.

Jag ska starta en egen omröstning: Ska lokaltidningar få ställa så enormt knäppa frågor? Vad kommer härnäst? "Ska bittra, missunsamma och inavlade landsortsbor få uttala sig i webbomröstningar?"

Fast det är klart de ska. Alla måste få säga vad de tycker.  Och jag tror ju inte att det är hela 898 ondsinta människor som svarat. Det kanske helt enkelt är så att de är emot äktenskap över huvud taget och inte vill att ännu fler ska råka ut för det.

Så kan det vara.

Läser också att Ö-vik tackat nej till Whitesnake. Förstår de att David Coverdale spelat med Jimmy Page??? Nej, det gör de inte. De skyller på ekonomiska svårigheter. Det går alltid att skylla på det när man inte vet vad som är bäst för en själv.

Jag tänkte faktiskt på min egen ekonomi nyss. Den fina tanken "tänk om jag skulle lägga alla mina pengar på persilja" slog mig i ett euforiskt ögonblick av gröna tuggor. Men det gick över.

Det mesta går över, faktiskt. Och så kommer det tillbaka när man minst anar det. Hjärtat är inte alltid överens med hjärnan. Men det spar jag till ett annat inlägg.