In the middle of an open road
Cykelturen med Nick Cave och hans sång I had a dream, Joe fick mig att tänka på en dröm jag hade för flera år sedan. Jag cyklade i utförsbacke i någon by som var en Miami/Bollstahybrid tills jag kom till en fallfärdig byggnad där jag träffade Joe Strummers huvud som satt fast i lera. Jag pratade med Joes huvud ett tag.
Jag minns inte nu exakt vad Joe sa, men jag har för mig att det var något om att jag skulle ta mig ut ur stan.
Vilket jag gjorde. Även i den så kallade verkligheten.
Läste igår en artikel om Emelie Cajsdotter. Hon hade en dag bara ställt sig och frågat rakt ut vad hon skulle göra med sitt liv. Hon fick svaret att hon skulle ägna sig åt att kommunicera med och hjälpa djur. Så det gör hon.
Ibland skulle det ju kännas ganska bra att få veta vad det egentligen är man bör ägna sig åt. Men törs man få reda på svaret? Och hur vet man att det är rätt svar? Tänk om man får för sig att man hör att det är techno, längdhoppning eller att vara programledare på TV3 man ska viga sitt liv åt, men att det flera år senare visar sig att man hört fel. Då har man ju haft tråkigt helt i onödan.
Så det gäller att lyssna ordentligt, vare sig det är leriga Clashsångare eller andra som ger en tips. Och att inte cykla för fort, kanske.
Jag lagade i alla fall min tvättmaskin igår. (med väldigt tydlig vägledning från en expert på sådant, tillägger jag motvilligt) Kanske det är någon slags vägledning om min framtid?
bilderna är så snygga dom är bäst
tvättmaskinsreparatör?
Hej, läste just din kommentar här på bloggen. Du har så rätt så, livet som pensionär kunde inte vara bättre. Men jag förstår inte vad du menar med skvatt galna tonåringar. Jag har själv alltid undervisat lågstadieelever, så jag vet inte vad du pratar om.
