Tapetorkestern

Ikväll höll jag på att gå rakt in i bommen vid parkeringen här. Och då kom jag att tänka på Bommen, radioprogrammet på 90-talet med Lars Aldman. (och nu känner jag mig lite som Peter Harrysson, men det får gå. Så länge jag inte känner mig som Robert Wells finns det ingen anledning till oro.)

Var hade jag varit utan Lars Aldman? Kanske hade jag helt tappat hoppet om livet och tillvaron och supit ner mig på någon lokal pizzeria direkt efter gymnasiet. Eller så hade jag kanske aldrig börjat samla på små obskyra gitarrmangelgrupper från Ungern utan istället skaffat mig både en frisyr och en karriär.

Man vet inte. Men eftersom min kompis kompis som har träffat Noel just hutat åt mig att jag visst kan träffa Viggo så måste jag kanske sluta fundera över hur saker kunde ha blivit om jag bara gjort lite annorlunda.

Hädanefter är denna blogg tillägnad min personliga utveckling i jakt på Viggo. För jag måste göra en extreme make-over. Första anhalt: hjärnkapacitetsökning.

Jag ska bli smart.

Jag vet inte hur det ska gå till, eftersom jag saknar viss erfarenhet på intelligensområdet, men jag ska börja med att lära mig tre saker varje dag.

Om jag någonsin träffar Viggo lär jag vara ungefär 97 år vid den dejten. Men då kan jag i alla fall bedåra honom med lite smarta uttalanden.