Tapetorkestern

Alison Krauss sjunger som en ängel och jag vill stoppa in min rådyngiga själ i tvättmaskinen. Får nöja mig med att duscha, vilket inte är illa. Har börjat få upp farten och ner svordomarna vid dagliga tillverkningen av gipsduschfodral.

Mannen far till Norge på orkesteruppdrag och jag får panik av att hasa runt inomhus ännu en dag. Bestämmer mig för att bli Iron Man på uppdrag och hasa runt huset istället. Virar in mig i alla sjalar jag hittar och går ut. Klarar hala trappen och ser förtjust att det är grusat på gårdsplanen.

Det blåser hårt genom alla hål i halsdukarna, men jag vevar gipsarmen och rör mig framåt i en påbyltad och ryckig marsch. Dags att vända om, har ju fått lite luft. Men då sätter autopiloten in och plötsligt är jag Kraftwek på långpromenad. Hjärtat bultar och armen är tung, men det går undan!

Nästan en timme senare är jag hemma. Lite mer änglalik. Kanske jag kan sjunga som Alison nu? Testar och inser att jag må ha fått in frisk luft i hjärtat och hjärnan, men jag låter som Ingvar Oldsberg ändå.

Men jag får vara med i alla fall.