Tapetorkestern

Försöker bli en mindre ond människa men så bestämmer jag mig ändå för att fortsätta blogga eftersom det måste finnas en motvikt till allt jävla rat i bloggvärlden.

Jag är en av de ytligaste personerna i denna lägenhet, och begär verkligen inte djuplodande essäer på övermänskligt bra svenska om svårt seriösa ämnen. Men ska det vara så svårt att skriva en intressant blogg? När man ändå håller på, liksom?

Och är det rakt omöjligt att försöka lära sig svenska? När man ändå försöker skriva på svenska, liksom?

Och är det att begära för mycket av folk att sluta skriva centrerat när de inte skriver en dikt? Det är inte nyskapande eller tjusigt eller ens intressant med taggiga pyramidtexter. Det är bara kasst.

Nu kan det tyckas att jag kastar bajs i mitt lilla glashus för att jag kräver kvalitet men kanske inte upprätthåller den själv.

Men det gör jag. Förutom de bloggar jag länkat till längst ner på denna sida så är Tapetorkestern sorgligt nog den bästa bloggen i Sverige idag.

Det är inte hybris, det är ett trist konstaterande.

Tapetorkestern har varit bra ibland. Just nu är den det inte. Men även som dålig blogg är den bättre än alla bajsbloggar som inte ens försöker göra något bra.

Tapetorkestern har ungefär 20 trogna läsare. Det känns bra att åtminstone en så stor del av Sverige läser något vettigt.

På det här viset går min självförbättrarkampanj inget vidare.

Så jag försöker ignorera det faktum att Sveriges största bloggar är äckligt skräp som skrivs av konturlösa analfabeter och istället ber jag er:

Ge mig ett tips på något bra som skrivs! Tänk om just du skriver en bedårande originell eller åtminstone rättstavad blogg och så drunknar den bland alla fucking Fokies i det smutsiga blogghavet.

Eller tänk om jag skulle ta och bli snäll.