Tapetorkestern

I Kramfors fanns ett vitt hus vid en stor väg. Det användes som loppis. När Doijan var liten var hon övertygad om att det var där USA:s president bodde. I Vita Huset.

När jag var liten läste jag i Smash Hits om hur The Communards - eller om det var Pet Shop Boys eller Erasure eller någon annan grupp med enformiga pipröster och syntsvammel som ibland släpper ifrån sig en riktigt härlig gaydiscodänga - recenserade en singel med Janet Jackson. Den ene killen berättade att han lurat den andre att Janet Jackson egentligen var Michael Jackson som klätt ut sig, och att hans kompis gått på luret i en hel vecka.

Häromdagen läste jag att Candlemass fått en ny sångare. Jag blev minst sagt paff över vem som tagit över brölarjobbet: Rob Lowe! Jag fick läsa många många gånger och insåg att det faktiskt stod ROB LOWE. Annorlunda karriärval för den gamle St Elmo's Fire-skådisen, men likväl roligt.

Inte lika roligt blev det när jag läste på ett annat ställe att det handlade om en Robert Lowe som inte alls varit med i The Brat Pack när han var ung, utan någon helt vanlig rockmusiker. Jag som hoppades att Ralph Macchio snart skulle dyka upp i Entombed.

Ibland är det alltså roligare när man tror än när man vet. Det gäller särskilt låttexter. Annikan gav mig boken Saltmannen, som handlar om felhörda låttexter. Det kanske säger mer om mig än om boken, men jag skrattade mig halvt söndergråten till följande odödliga men tyvärr missuppfattade rad ur Mauro Scoccos "Sarah":

"Åh Sarah/ Kom ut ikväll/ Jag står här och väntar/ Med säden i näven"

Eftersom vi var i Stockholm när jag mötte denna fina poesi så blev jag full i skratt så fort vi gick förbi Seven Eleven. Och de som jobbar där behöver definitivt få sig en massa leenden varje dag, så översvämmade av snuskig mat och ännu snuskigare kvällstidningar som de är.

Se där, vad mycket glädje man kan ha av att inte ta reda på fakta. Det är den devisen Wikipedia lever efter.