Tapetorkestern

Mysteriet med att jag fortfarande inte har skaffat mig en vettig karriär har fått sin förklaring. Distraktioner. Jag blir hela tiden avledd från att fokusera på vad jag ska bli när jag blir jättestor.

Denna vecka har främst tre saker stört mig i mitt letande efter det perfekta jobbet:

1. Jag drömde att Rod Stewart spelade på Kramfors skummaste pizzeria. Han skulle bo hemma hos min mamma, och jag ville inte det. Hörde på Jeff Beck Group med Roddan dagen efter och blev fortfarande lite smått upprörd.

2. Aftonbladet listar de sämsta hockeylåtarna. De sämsta? Finns det något annat än de sämsta? Månadens största icke-händelse. Det är som att lista de tråkigaste tidtabellerna eller Per Gessles dummaste sång.

3. Jag får ännu ett stressande mail som ska ge mig dåligt samvete för att jag inte uppmärksammar min totalt åsidosatta älskarinna. "Your woman wishes to be boned", stod det idag. Är det inte blåpiller hon vill att jag ska äta så är det tips om hur jag förlänger mig själv med många centimeter.

Hur ska jag hinna läsa platsannonser mitt i allt detta?

Tur att jag har en briljant praktikant så att jag åtminstone sköter mitt nuvarande jobb. Jag må anställa en praktikant på fritiden också, som kan planera min framtid. En framtidsfritidsfixare. Obetald, såklart.

Fast lite lön kan jag nog betala ut. Ett par säckiga jeans eller ett babyblått KullaGullalinne. You choose.