Tapetorkestern

Kom på mig själv med att inte ha en åsikt om Pirate Bay. Hur har jag blivit såhär? Tycker jag inget längre? Eller är det bara så att jag är så urless på att folk bråkar om sådana fina saker som musik att jag helt enkelt stänger av?

Jag kan inte se på fotbollsmatcher av två enkla anledningar. Den ena är att jag är så urbota ointresserad av sport att jag nästan får bråck, den andra är att om jag faktiskt engagerar mig i en match blir jag fanatisk och hysterisk och desperat jobbig. Jag som vill att alla ska vara vänner blir då en rabiat fotbollsmorsa (utan fotbollsbarn) som kan tänka sig att lägga krokben för alla i motståndarlaget.

Turligt nog blir jag nästan aldrig engagerad i fotbollsmatcher. Men det blir bråk i världen ändå. Och är det då bättre att bråka tillbaka eller bara sitta och hoppas att om man själv är snäll så löser det sig?

Jag tänker på en felhörd text av Stefan Sundström, nu minns jag tyvärr inte vad låten heter. Stefan sjunger i alla fall "Så tycker jag/Så tycker Jan Banan". Jag, eller om det var liten syster eller om det var Dojjan, tyckte dock att han sjöng "Så tycker jag/Så tycker jag banan".

Och det är väl den vägen jag väljer numera. Jag tycker banan, jag. Svänger ju åtminstone.