Tapetorkestern

Om man går in i min garderob kommer man inte till Narnia, men till klädförrådet för någon svår tjeckisk experimentell film från 1973. Allt  är grått och svart med inslag av obestämd urtvättad färg däremellan. Där finns alla sorts kläder utom sådana som jag faktiskt kan ha.

Men!  Jag har tröjor för åttonde månaden av min oväntade graviditet, byxor för min lika oväntade förvandling till 7-årig anorektiker, shorts för min kommande fotbollskarriär i Brasiliens korplag, klänningar för alla plötsliga inbjudningar till maskerader med tema "grönglittrig spritt språngande färgblind och bindgalen äldre tant" samt diverse t-shirtar som jag ritat sönder och eventuellt kan passa ifall jag får en karriär som rorschachtest på närmaste mentalinstitution.

Och inte blir det bättre av att jag handlar nya kläder. Jag är nämligen alltid alltid hungrig när jag handlar (och annars också), så då kan jag enbart tänka följande: "MatmatmatmatMAAAATmatmat undrar om jag kanske behöver den här ytterst besynnerliga toppen - om det nu är en topp, man kanske kan ha den som halsduk eller grytlapp- byxor kan jag ju faktiskt köpa någon annan dag matmatmeraMAAAT nu!".

Kommer då hem med en påse plagg som i affären såg rätt användbara ut men när jag plockar fram dem visar sig vara shoppade av  Bert Karlsson och Klarabella Ko på fylleresa till Galne Gunnars Outlet.

När jag, på min träskoklädda kompis kloka inrådan, gjorde en lista över dumma plagg jag ägt blev jag förvånad över hur lång uppräkningen blev. Jag önskar dock att jag sparat alla de kläderna. Min trumpetärmade knytbolero tillsammans med de neongröngulrandiga och pösiga capribrallorna hade nog gjort sig fint till den fotsida orangea synthrocken och de turkosa spetskängorna. Och sammetshatten matchad med historiens fulaste batiktröja med draktryck kunde jag ju ha haft till den skräckröda bikinin.

Avslutar med kära lillasysters fina citat från när jag mötte henne i fredags: "Men vad har DU på dig, då? Mormors gamla gardin?"

David efter en runda i min garderob