Girl from the north country
Det är inte för att jag skäms över min hemstad som jag inte vill skriva ut namnet på den, men jag är lite rädd att kommunledningen skickar böter till mig ifall jag skriver något ofördelaktigt om that town. Eller så sänder de hit en figur som jag inte kan skriva ut namnet på, men som pendlar på cykel mellan torget och busstationen och säljer knark till ungdomar , eldar upp diverse byggnader och rimmar på Tyllhylla. Men man ska ju utmana sina rädslor, så jag berättar vad My Home Town heter. Ungefär 99% av er vet det ju i alla fall.
Förr i tiden tyckte jag att Kramfors var ett riktigt bra ställe. Det var väldigt länge sedan. Numer blir jag alldeles matt av att vara där, eftersom det är sådan undergångsstämning i den bygden. Men jag hoppas alltid att stan ska rycka upp sig, eftersom minst 10 omtyckta personer bor kvar där. Och en del barn till dessa personer, dessutom.
Så jag ska vara positiv och skriva om det bästa som har kommit från Kramfors: Psychotic Youth. Efter att ha tjatat mig halvt vansinnig (för att inte tala om hur mina föräldrar nog kände sig då) som fjortonåring fick jag äntligen dra till Babelsberg och se detta underbara surfpunkband (haha, där kom allt en kategori ändå). Sedan dess var mitt liv helt annorlunda. Exakt hur annorlunda tänker jag inte gå in på här, för nu finns det annat att göra.
Jag ska nämligen ta och höra på skivan som damp ner i brevlådan idag. Och sedan ska jag fundera över livet.
har skrivit i min blogg nu eller var det du som frågade? nä det var det inte
haha ja, kärlek är nog kanske till och med farligare än så. jaså, du kommer från kramfors. det enda jag vet om det stället är att det finns en flygplats där! det kanske ska behållas på det viset också?
