Is this the real life?
Kvällens inkorg: mail från Bob Dylan och The Mighty Boosh. Life is good.
Det är många sekunder man kan leka att det faktiskt är oerhört personliga brev de har skickat alldeles själva till mig. Det är inte alls så att deras anställda vill att jag ska köpa en ny skiva eller konsertbiljetter, utan Bob och Noel har skrivit djupt personliga saker och vill genast ha svar. Det är en väldigt rolig lek.
En annan rolig lek är den att man inte alls behöver göra som alla andra tycker att man ska göra. Många tycker att man ska leva i någon slags verklighet precis hela tiden. Då vill jag citera min käre brevkompis Bob Dylan:
" I am sure of my dream self. I live in my dreams, I don't really live in the actual world."
Men nattdrömmarna ger jag inte mycket för. Inte sedan jag nyligen drömde att jag blev jättekär i en man för att han köpte en fantastiskt fin hudkräm åt mig. Och att jag var ännu lyckligare över hudkrämen än över mannen.
Bob visar sitt senaste brev till mig. Det går åt mycket brevpapper för honom, men det är i alla fall lättläst.
det måste ha varit en dyr hudkräm...
Haha, nej, den var inte ens dyr! Den var bara jättesvår att få tag på... Så det var väl även så att jag var jätteimpad av att han lyckats hitta den. Jag och hudkrämen levde lyckliga i alla våra dar, tror mannen försvann någonstans. Oh, well.
