Tapetorkestern

Var nära att skrika när jag vippade upp persiennerna imorse: SNÖ!

Om jag vore född i denna by skulle jag säkert ha snöflingor i blodet som alla andra, men det där vita, blöta, elaka är bara ondska för mig. Jättefint på bild men kallt och äckligt i verkligheten. Lite som sångaren i BWO. Förutom att jag inte tycker han är fin på bild heller.



Låter persiennerna vara nere och tänker på lillasyster istället. Hennes senaste två fina citat till mänskligheten är följande:

(när hon läser namnet på en Läkerolsort) - Pitaya, är det finska för jordgubbe, eller?

(när hon får för sig att kommentera mitt utseende) - Men du ser ju ut som en tossig gammal tant!

I övrigt har jag och lillasyster kommit på ett av de STORA sambanden i universum. Vilken frisyr jag än skaffar mig så har Rod Stewart redan haft den. Helt sant. Jag vet inte om karln själv är medveten om detta och inte heller vilka konsekvenser det skulle få för kosmos om han finge reda på det.

Annat som kan rubba världsordningen är ifall man berättar något viktigt. Jag tycker alltid att andra ska göra det, men det är för att jag tror att andra besitter krafter som jag saknar. I sådana här lägen skulle man haft en magic eight ball (inspirerat av http://elakochkonstig.blogg.se). Eller ska jag kanske köra en bloggomröstning?

Fast jag har redan röstat klart. Min ledstjärna i dessa sammanhang försökte först få mig att göra slag i saken, men sedan höll han med om att i en liten by kan man nog inte göra vad som helst. Och han har skägg och kan fixa en mosh pit på nolltid, så jag tror på honom. Å andra sidan tycker han om siffror och rollspel också, så helt tillförlitlig är han nog inte...

Jag får helt enkelt ta fram kortlek eller en näve grus och spå. Eller en sådan där grej som man gjorde i mellanstadiet, som man viker åt olika håll och så står det svar under varje flik. Snacka om dåligt slut på ett inlägg.