Tapetorkestern

Inatt vaknade jag i panik vid 3-tiden. Drömde att jag var på världens tråkigaste julfest och just hade råkat äta gräddtårta. Jag hade också försökt fly genom ett otroligt litet fönster. Snacka om Alice i Underlandet, lågbudgetversionen.  Men jag tror inte det var därför jag vaknade och var alldeles orolig. It's just that the moon is full, antar jag.

Har lyckats bränna gröt idag. Jag tror jag ska göra ett matlagningsprogram, fast helst en jättelång matlagningsfilm, som bara går ut på att jag står i köket och försöker fixa middag. En thriller. Med Alan Davies i huvudrollen.

Alan Davies är min nya idol. Han är med i QI, ett frågesportprogram som jag blivit helt beroende av. Alan Davies kan nästan aldrig någonting, men han är roligast av alla. Och så läspar han och har en halvt osannolik frisyr. En själsfrände. Förutom att jag kan säga S, då. Men det är ju också en slags begåvning.

Nästa vecka blir det bio, men utan kladdkaka. Jag är inne på andra veckan utan att äta giftiga saker. Jag väntar med spänning på hur klartänkt jag ska bli. Jag har bara blandat ihop veckodagarna tre gånger på sju dagar, så det här kan bli hur bra som helst.