Tapetorkestern

Idag har jag påverkat miljön negativt genom att ha haft datorn igång i några timmar, så jag ska skriva snabbt. Jag duschade dock på rekordkort tid och har enbart köpt ekologiska varor (och faktiskt var inte en enda av sakerna onödig. Förutom chokladen, kanske.).

Miljöaktivist, biomaskinist, vaniljspecialist, feminist, manschauvinist, rojalist, folkpartist och musikfascist. Det finns många saker man kan kalla sig.

Jag är tyvärr inte tillräckligt miljöaktiv eller duktig på vanilj för att kunna titulera mig expert på dessa saker, och de övriga är jag högst skeptisk till. Förutom den sistnämnda. För hur skulle världen se ut annars? Jag hade en jättejobbig mardröm inatt där jag var tvungen att uthärda en totalt menlös konversation med E-Types tokdryga körsångerskor. Det gjorde mig än mer övertygad att man inte kan tillåta vad som helst.

En av de bästa sakerna som slutar på -ist är ändå basist. Dagen till ära har jag gjort klar min basistlista. Fast den är inte klar. Men jag gjorde en över sjungande basister.

1. Kim Gordon/Sonic Youth - hon skulle inte kunna vara o-cool hur hon än anstrände sig

2. Phil Lynnott /Thin Lizzy - Sanslöst bra känsla för allt.

3. Paul Simonon/The Clash - han må ha behövt tejpbitar som visade honom hur han skulle spela, men han stod för det mest estetiska hos gruppen. Inte för de bästa sånginsatserna, dock, men tjera nån vad gullig han var på Guns of Brixton.

4. Rick Danko/The Band - absolut vackraste basmannen och finaste rösten och bara helt otroligt bra spel.

5. Vem har jag glömt?