Telefån
Mina planer för helgen var att storstäda. För sådana svåra uppdrag behöver man sin skönhetssömn. Det tyckte dock inte den som ringde klockan 2 inatt och la på efter en signal. När någon ringer vid den tiden blir jag ganska rädd. När jag såg att det var ett utlandsnummer jag inte kände igen blev jag dock lugn över att någon ringt fel och somnade om.
När jag vaknade på riktigt cirka 10 timmar senare var jag bara ett halvt dygn äldre och inte ett dugg utvilad. Kom på att det kanske kunde ha varit någon jag känner ändå som ringt. Tänk om en vän var fast på en ö i Söderhavet eller blivit hemlig agent i Ungern och hamnat i knipa? Jag var såklart tvungen att kolla vem numret tillhörde.
Tack och lov visade det sig att mina farhågor inte besannades. Jag tvivlar visserligen på att mina kompisar skulle ringa MIG om de hamnade i svåra situationer utomlands, såvida de inte plötsligt behövde veta det latinska ursprunget till ett ord eller vad Jimmy Page heter i mellannamn.
Numret tillhör ett fånigt telemarketingföretag, som ringer upp och lägger på direkt, för att man själv ska bli nyfiken och ringa upp och få en gigantisk telefonräkning. Så om 0088213213608 ringer, svara då inte. Och ring inte upp.
Och försök att inte bli så arg som jag blir, över att folk håller på med rejält dumma saker bara för pengar. Det finns folk som tycker att man faktiskt är tvungen att göra dumma saker för att få jobb och därmed få samhället att gå runt. Jag håller inte med. Det finns faktiskt onda yrken som inte folk bör få betalt för att hålla på med. Ni vet vad jag menar. Samhällets bottenskikt: slaktare, skvallerjournalister, pälsfarmare, bantningspulversförsäljare.
Det är såklart lätt att säga, om man har ett jobb, att man inte ska göra vad skit som helst för att överleva. Men om man har tid och energi nog till att hålla på med något som allvarligt skadar världen så har man väl samma ork att göra något som inte förstör lika mycket också?
Uranbrytning, barntrafficking och löpsedelssättare på Aftonbladet är saker som genererar mycket jobb och pengar, men är det verkligen en ursäkt för att fortsätta med det?
När jag vaknade på riktigt cirka 10 timmar senare var jag bara ett halvt dygn äldre och inte ett dugg utvilad. Kom på att det kanske kunde ha varit någon jag känner ändå som ringt. Tänk om en vän var fast på en ö i Söderhavet eller blivit hemlig agent i Ungern och hamnat i knipa? Jag var såklart tvungen att kolla vem numret tillhörde.
Tack och lov visade det sig att mina farhågor inte besannades. Jag tvivlar visserligen på att mina kompisar skulle ringa MIG om de hamnade i svåra situationer utomlands, såvida de inte plötsligt behövde veta det latinska ursprunget till ett ord eller vad Jimmy Page heter i mellannamn.
Numret tillhör ett fånigt telemarketingföretag, som ringer upp och lägger på direkt, för att man själv ska bli nyfiken och ringa upp och få en gigantisk telefonräkning. Så om 0088213213608 ringer, svara då inte. Och ring inte upp.
Och försök att inte bli så arg som jag blir, över att folk håller på med rejält dumma saker bara för pengar. Det finns folk som tycker att man faktiskt är tvungen att göra dumma saker för att få jobb och därmed få samhället att gå runt. Jag håller inte med. Det finns faktiskt onda yrken som inte folk bör få betalt för att hålla på med. Ni vet vad jag menar. Samhällets bottenskikt: slaktare, skvallerjournalister, pälsfarmare, bantningspulversförsäljare.
Det är såklart lätt att säga, om man har ett jobb, att man inte ska göra vad skit som helst för att överleva. Men om man har tid och energi nog till att hålla på med något som allvarligt skadar världen så har man väl samma ork att göra något som inte förstör lika mycket också?
Uranbrytning, barntrafficking och löpsedelssättare på Aftonbladet är saker som genererar mycket jobb och pengar, men är det verkligen en ursäkt för att fortsätta med det?
Kommentarer
Trackback
